Åsa Linderborg skriver klokt idag i Aftonbladet om den ängslighet inom Vänsterpartiet inför alltför högljudda protester mot rasistiska partier. Frågan om vänsterpartiet, som är mitt parti ,verkligen måste vara välkammade och helst rätta sig i ledet inte skrika slagord är befogad, varför?
Det finns röster som hörs i partiet om att vänstern är skrämmande om antirasismen är politisk. Vad är antirasism om inte politisk? Snälla avradikaliserade ramsor med positivt och glättigt innehåll?Det ska vara folkligt och brett.
Personligen tror jag precis som Åsa Linderborg att just denna skräck för radikala lösningar som attackerar alliansens politik som gynnar rika och missgynnar sjuka ensamstående och arbetslösa föser i väg flera i synnerhet unga. En politik med klassperspektiv som bas i det antirasistiska arbetet aktiverar vänsterns och personer som faktiskt delar socialismen som ideologi. Vill vänsterpartiet verkligen sitta i regeringsställning utan en tydlig radikal socialism . Det var väl det vi ville, det var väl därför vi valde just det här partiet och inget annat. Fascismen och kapitalismen har nära band och antifascism och antirasism är djupt sammanbundna med socialismen.
Vilken ordning vill vi tillhöra ? Förlorar inte vänstern sin kraft om den enbart vill blidka borgerlig press , att ständigt ta avstånd från högljudda radikala ungdomar och äldre partikamrater som spelat pippilångstrump på saxofon. Partiet har kanske inte tagit avstånd från Dror Feiler men inte heller protesterat mot polisens helt absurda ingripande.
Frågan om vilken ordning vi vill tillhöra blir allt mer viktig. Vi behövs som det radikala antirasistiska och socialistiska parti vi egentligen är med substans och ställningstagande mot klassklyftor för solidaritet och rättvisa. En antifascistisk rörelse som ser kapitalismen som fascismens gödkalv
No pasaran !
Visar inlägg med etikett klass. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett klass. Visa alla inlägg
tisdag 27 maj 2014
No pasaran!
Etiketter:
Antirasism,
klass,
socialism,
Åsa Linderborg
onsdag 5 juni 2013
Klass spelar roll
Nej ,jag är inte fattig arbetarklass flicka. Båda mina föräldrar är akademiker kända professorer i de kretsar där de umgåtts. Min pappa var arbetarklass och uppfostrade inte oss som något annat och jag har inte alltid varit ledsen för det för det lärde mig något viktigt.
Jag vet inte vilka bestick som jag ska använda vid fina middager jag måste koncentrera mig för att göra det. Jag kan inte föra mig på fina middagar och småprata utan jag måste alltid koncentrera mig.
Mina barn är arbetarklass och får veta det varje dag. Fattiglapp är konceptet och jag fick ett brev hem till mig där det stod att jag faktiskt var arbetare.
Stolt nej, därför att jag vet att mina barn gjort en klassresa tillbaka till en tid då skolan smutskastar fattiga. Enligt principen om relativ fattigdom,kanske? Hur klassas man som fattiglapp? Hur svarar man på klasskompisars lappar med ordet du är en fattiglapp? Hela väskan full av lappar...
Det gör så ont att man inte vågar prata , inte förrän mamma öppnar väskan och ser alla lappar. Vem kommer alla dessa åsikter ifrån? Kanske de som vägrar låta regnbågsflaggan vaja över skolan. Kanske från dem som vägrar låta sitt barn gå i en klass med annan hudfärg.
Idag är jag ledsen för hur mina barn behandlas aldrig då, men nu.
Mina barn kan nog inte heller föra sig på fina middagar. De kan dock säga nej till diskriminering utifrån ras kön religion och funktionshinder.
Jag förstår inte akademiker , förstår inte hur man ska föra sig. För min del var farmors kök tryggast som arbetarmamma där var jag normal. Väldigt få vet att jag gjort en klassresa fram och tillbaka från farmors kök att mina barn kallas fattiglapp för att vi är arbetare.Att jag snor runt på varenda jävla sätt det går för att betala partiskatt.När ni pratar om arbetare så är min första fråga, vad vet du om det? Vad vet du om att inte kunna bete dig riktigt? Vad vet du om att sitta gråtande med socialarbetare? Vad vet du om det? När ni tågar i era led så har ni haft vita dukar på borden, fina glas och tallrikar, som mina barn aldrig kan få. Klass spelar roll när vi tågar i leden ni är av annan klass och kan bete er på annat sätt.
Jag och mina ungar går där av ett helt annat incitament.Vi klarar oss inte annars. Och vi firar första maj på det sättet. Vi klarar kanske inte året med lön och insamlade medel.
Jag vet inte vilka bestick som jag ska använda vid fina middager jag måste koncentrera mig för att göra det. Jag kan inte föra mig på fina middagar och småprata utan jag måste alltid koncentrera mig.
Mina barn är arbetarklass och får veta det varje dag. Fattiglapp är konceptet och jag fick ett brev hem till mig där det stod att jag faktiskt var arbetare.
Stolt nej, därför att jag vet att mina barn gjort en klassresa tillbaka till en tid då skolan smutskastar fattiga. Enligt principen om relativ fattigdom,kanske? Hur klassas man som fattiglapp? Hur svarar man på klasskompisars lappar med ordet du är en fattiglapp? Hela väskan full av lappar...
Det gör så ont att man inte vågar prata , inte förrän mamma öppnar väskan och ser alla lappar. Vem kommer alla dessa åsikter ifrån? Kanske de som vägrar låta regnbågsflaggan vaja över skolan. Kanske från dem som vägrar låta sitt barn gå i en klass med annan hudfärg.
Idag är jag ledsen för hur mina barn behandlas aldrig då, men nu.
Mina barn kan nog inte heller föra sig på fina middagar. De kan dock säga nej till diskriminering utifrån ras kön religion och funktionshinder.
Jag förstår inte akademiker , förstår inte hur man ska föra sig. För min del var farmors kök tryggast som arbetarmamma där var jag normal. Väldigt få vet att jag gjort en klassresa fram och tillbaka från farmors kök att mina barn kallas fattiglapp för att vi är arbetare.Att jag snor runt på varenda jävla sätt det går för att betala partiskatt.När ni pratar om arbetare så är min första fråga, vad vet du om det? Vad vet du om att inte kunna bete dig riktigt? Vad vet du om att sitta gråtande med socialarbetare? Vad vet du om det? När ni tågar i era led så har ni haft vita dukar på borden, fina glas och tallrikar, som mina barn aldrig kan få. Klass spelar roll när vi tågar i leden ni är av annan klass och kan bete er på annat sätt.
Jag och mina ungar går där av ett helt annat incitament.Vi klarar oss inte annars. Och vi firar första maj på det sättet. Vi klarar kanske inte året med lön och insamlade medel.
fredag 24 maj 2013
Där klass spelar roll
I Husby brinner det och jag funderar på nyanser i debatten. En folkpartist och riksdagsledamot säger att det handlar om unga män utanför systemen de är inte med i A-kassan och inte med i försäkringskassan. Jo, det krävs inkomst för att vara med i systemet egentligen det krävs att man har arbetat för att ha en SGI sjukgrundande inkomst. Om man som 45 % i området är arbetslös och aldrig haft ett arbete så har man ingen likaså har man ingen A-kassa. Folkpartisten anser vidare att de har för mycket fritid. Som om det var självvalt ....Personer, individer har inte valt arbetslöshet. Denna ofrivilliga fritid för med sig fattigdom. Det har ingen valt.
Och frågan kommer upp varför kastar de sten till och med på sina hjälpare brandmän och ambulanspersonal. Den som inte har något att förlora och då handlar det verkligen om att inte ha något att förlora , inget arbete , inga pengar inte en enda gnutta anständighet. Du äger egentligen något och har aldrig någonsin haft möjlighet att äga något som varit värt något. Det handlar om extrem misär som egentligen inte går att begripa och att inte vara värd något.
Det är inte första gången polisen skriker hora, apa, negerjävel till invånarna i området och de allra flesta gångerna anser man att det är så det är. Det är sådan jag är ,eller vi är. En dag så tar tålamodet slutmed alla diskriminering slut. Det bara tar slut och kanske är det som hela upploppet handlar om.
En dag tar det slut så som hoppet gjorde för länge sedan.
Att nyanserat sitta och diskutera ett hopp som inte längre finns är svårt. Pantrarna försöker igen och igen men för döva öron.
Så kommer de som diskuterar föräldraansvar som om föräldrarna i Husby inte kan ta ansvar för sina barn.
Jag stod på Vasaplatsen i Göteborg under toppmötet i en kravall . Inte någon har frågat mina föräldrar hur jag uppfostrats. Det samma gäller den unge man som blev skjuten i ryggen under kvällen. Hans föräldrar blev inte heller anklagade. De är akademiker precis som mina föräldrar och kanske är det svaret på frågan.
Vilket betyder att vi lever i ett samhälle där klass spelar roll .
Och frågan kommer upp varför kastar de sten till och med på sina hjälpare brandmän och ambulanspersonal. Den som inte har något att förlora och då handlar det verkligen om att inte ha något att förlora , inget arbete , inga pengar inte en enda gnutta anständighet. Du äger egentligen något och har aldrig någonsin haft möjlighet att äga något som varit värt något. Det handlar om extrem misär som egentligen inte går att begripa och att inte vara värd något.
Det är inte första gången polisen skriker hora, apa, negerjävel till invånarna i området och de allra flesta gångerna anser man att det är så det är. Det är sådan jag är ,eller vi är. En dag så tar tålamodet slutmed alla diskriminering slut. Det bara tar slut och kanske är det som hela upploppet handlar om.
En dag tar det slut så som hoppet gjorde för länge sedan.
Att nyanserat sitta och diskutera ett hopp som inte längre finns är svårt. Pantrarna försöker igen och igen men för döva öron.
Så kommer de som diskuterar föräldraansvar som om föräldrarna i Husby inte kan ta ansvar för sina barn.
Jag stod på Vasaplatsen i Göteborg under toppmötet i en kravall . Inte någon har frågat mina föräldrar hur jag uppfostrats. Det samma gäller den unge man som blev skjuten i ryggen under kvällen. Hans föräldrar blev inte heller anklagade. De är akademiker precis som mina föräldrar och kanske är det svaret på frågan.
Vilket betyder att vi lever i ett samhälle där klass spelar roll .
torsdag 30 augusti 2012
Det ska inte synas på tänderna vilken klass man tillhör
Så här inleder Sören Kviberg sitt anförande i budgetdebatten i regionfullmäktige, med ett citat av Susanna Alakoski. Tyvärr tenderar klass och hälsa gå hand i hand och klasskillnader liksom skillnader i hälsa är något som ökar. Kön och hälsa har också betydelse där kvinnor tenderar få vänta längre på vård. Medan borgarna pratar livsval diskuterar vi faktiska levnadsvillkor.
Därför blev tandvård gratis upp till 25 år en viktig valfråga under omvalet 2011 liksom fria glasögon upp till 16 år. Barn ska ha samma rätt till att kunna se oavsett plånboksstorlek. Ett par sönderslagna glasögon skall inte ruinera en ensamstående mamma. Det ska heller inte synas på tänderna vilken klass man tillhör och i årets budget så kommer man erbjuda gratis tandvård upp till 23 år som under mandatperioden skall utökas till 25 år.
Den rödgröna budgeten som antogs 14 juni avser att arbeta för jämställda löner: 50 miljoner kronor detta år och 150 miljoner kronor 2013. En annan fråga i 2011 års omval var specialistutbildning för sjuksköterskor. Detta var ett krav från Vänsterpartiet och under 2012 kommer det att infrias. Läkare har alltid haft sin specialistutbildning betald. Specialistutbildade sjuksköterskor är en förutsättning för att bibehålla en vård av hög kvalitet.
Ibland suckar folk djupt inför landstingsfrågor och det är svårt att rekrytera folk till just representantskapet. Det är dock här vi bygger en jämlikare och mer jämställd vård. Det är här vi gör den politik som ger alla rätt till vård efter behov, inte efter plånboken. På samma sätt som att finkultur inte ska vara förbehållet överklassens barn utan också något som barn i förorten får del utav. Regionfrågor handlar också om kultur.
Det handlar om regionutveckling och om att skapa fler och säkra anställningar. Det handlar om fler spårvagnar och bussar så väl i tätort som glesbygd. Det är i dessa frågor som klasskillnader blir tydliga. Politik ska aldrig bygga på att välja mellan pest eller kolera, utan ha sin grund i viljan att förändra. Politik måste i första hand lyssna på de som kan tala om hur fattigdom smakar och som vet hur det är att inte ha, då ljuset annars alltid riktas mot de som har och vill ha ännu mer.
Vår oro och vår politik är för fattiga barn, för utförsäkrade och arbetslösa och de som arbetar för hårt med för tunga arbeten och för de som vet hur hunger smakar även om året blivit 2012.
fredag 17 augusti 2012
Skola som inte är klasslös
Skolorna börjar och alla ska berätta om sina sommarlov. Mina barn har faktiskt varit på semester i år men långt i från alla barn har kunnat resa bort. Arbetslösa och personer som deltar i FAS3 har inte rätt till semester ofta inte råd heller för den delen.
Varje dag ska alla barn ha frukt med sig vilket de naturligtvis finns hemma hos oss en hel trädgård full med äpplen fast för de flesta blir det att köpa och det är väl okej om man har pengar. Kan en familj som lever på försörjningsunderstöd köpa frukt till sina barn varje dag. Skulle inte tro det. Det slutar inte med det barnen skall ha minst två overaller på vintern för utelek regnkläder på fritids och hemma stövlar helst två par att byta med. För idrott krävs gympakläder ute och inne ombyte olika skor ute och inne. Varje år samlas pengen till klasskassan in sedan tillkommer pengar en present till fröken höst och vår.
Två socialsekreterare beslöt sig för att leva på normen för försörjningsunderstöd, vilket innebar att de fick planera för den absolut billigaste maten frukt ingick inte. Det är inte för socialbidragstagare. De kunde aldrig göra spontana aktiviteter som kunde betyda extra kostnad. En hundring till skolan för att barnen ska kunna få glass räknas till dessa aktiviteter.Matsäck är betydligt dyrare än ett storkok och matsäck är inte heller något för barn till socialbidragstagare.Så krass var verkligheten.
Trots att skolan inte får kosta pengar så kostar skolan mycket. Föräldrar som lever på A-kassa kommer knappast att säga ifrån på föräldramöten. Vissa föräldrar har mycket pengar och kanske dåligt samvete för sina barn och kan betala stora summor till klasskassan. Deras trumpetande röster om att barnen minsann ska få kosta överröstar lärarens ord om att man inte får ta ut pengar.Helt plötsligt har några föräldrar bestämt sig för en frivillig kassa som de skänker till klassresan. En frivillig förälder ringer runt till de andra och kräver pengar för barnens skull.
Ingen lärare kan bli glad för en present där ett antal barn aldrig står med på det tillhörande kortet. Skolan ska vara en skola för alla men klass är klass och barnen i den lägre klassen får inte längre vara med. De sitter hemma när de rika ska på utflykt liksom de halkar efter när ingen kan eller har tid med att hjälpa dem med läxor. Kanske räknar man inte med alla barn ? De har inte frukt att ta med och kan inte köpa in fyra par skor inför varje termin. De kan aldrig spontant ta en glass på stan inte heller göra en mysig spontanutflykt. De får stanna hemma när skolan har friluftsdag eller klassresa. Skillnaden på klass och bakgrund blir inte tydligare än när bänkar står tomma. Eller när boken om sommarlovet blir boken om normen för skillnaden mellan att ha och inte ha.För den som vet att hunger smakar likadant oavsett vad året blivit så är barnfattigdom inget relativt. Det är verklig
Varje dag ska alla barn ha frukt med sig vilket de naturligtvis finns hemma hos oss en hel trädgård full med äpplen fast för de flesta blir det att köpa och det är väl okej om man har pengar. Kan en familj som lever på försörjningsunderstöd köpa frukt till sina barn varje dag. Skulle inte tro det. Det slutar inte med det barnen skall ha minst två overaller på vintern för utelek regnkläder på fritids och hemma stövlar helst två par att byta med. För idrott krävs gympakläder ute och inne ombyte olika skor ute och inne. Varje år samlas pengen till klasskassan in sedan tillkommer pengar en present till fröken höst och vår.
Två socialsekreterare beslöt sig för att leva på normen för försörjningsunderstöd, vilket innebar att de fick planera för den absolut billigaste maten frukt ingick inte. Det är inte för socialbidragstagare. De kunde aldrig göra spontana aktiviteter som kunde betyda extra kostnad. En hundring till skolan för att barnen ska kunna få glass räknas till dessa aktiviteter.Matsäck är betydligt dyrare än ett storkok och matsäck är inte heller något för barn till socialbidragstagare.Så krass var verkligheten.
Trots att skolan inte får kosta pengar så kostar skolan mycket. Föräldrar som lever på A-kassa kommer knappast att säga ifrån på föräldramöten. Vissa föräldrar har mycket pengar och kanske dåligt samvete för sina barn och kan betala stora summor till klasskassan. Deras trumpetande röster om att barnen minsann ska få kosta överröstar lärarens ord om att man inte får ta ut pengar.Helt plötsligt har några föräldrar bestämt sig för en frivillig kassa som de skänker till klassresan. En frivillig förälder ringer runt till de andra och kräver pengar för barnens skull.
Ingen lärare kan bli glad för en present där ett antal barn aldrig står med på det tillhörande kortet. Skolan ska vara en skola för alla men klass är klass och barnen i den lägre klassen får inte längre vara med. De sitter hemma när de rika ska på utflykt liksom de halkar efter när ingen kan eller har tid med att hjälpa dem med läxor. Kanske räknar man inte med alla barn ? De har inte frukt att ta med och kan inte köpa in fyra par skor inför varje termin. De kan aldrig spontant ta en glass på stan inte heller göra en mysig spontanutflykt. De får stanna hemma när skolan har friluftsdag eller klassresa. Skillnaden på klass och bakgrund blir inte tydligare än när bänkar står tomma. Eller när boken om sommarlovet blir boken om normen för skillnaden mellan att ha och inte ha.För den som vet att hunger smakar likadant oavsett vad året blivit så är barnfattigdom inget relativt. Det är verklig
fredag 8 juni 2012
Rasism och media
Belinda Olsson, tycker det är jobbigt med invandrare; att hon liksom inte kan skriva ut vad hon egentligen tycker nu senast ville hon rapportera mer om terror dådet mot Jyllandsposten. Med tanke på statistiken om så kallade terrorbrott som har koppling till extremister med muslimsk bakgrund 0,3% så får de i alla fall inte för lite publicitet.http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/belindaolsson/article14939658.ab
Hon fortsätter med att feminister och debattörer tystnat och ett slående exempel var uppdrag gransknings dolda kamera i moskeér hos ett antal imamer som gav två kvinnor ganska tveksamma råd. Jag har för mig att det tilldrog sig ett stort intresse i media; vilket mäns våld mot kvinnor vanligtvis inte gör. Ett antal kvinnor dödas i nära relationer, kvinnor tar sin tillflykt till kvinnojourer varje vecka. Imamernas svar handlar inte om religion främst, det handlar om det vanliga patriarkatet, där män har makten och kvinnor inte har det. Svensk media tar inte upp feministiska frågor i någon särskilt stor utsträckning annat än 8e mars. Det är ingen kioskvältare...
Är journalister rädda att bli utpekade som rasister nja inte nödvändigtvis i pressens finrum så har det kunnat skrivas relativt mycket om islam och dess frammarsch och hur mycket uppmärksamhet har inte Lars Vilks fått efter sitt konstverk som visar rondellhundar med profeten Muhammed. Lars Vilks intentioner ifrågasattes inte initialt han var tryckfrihetens kung det var först när han öppet visade vissa sympatier med islamofoba rörelser som hans hundar kanske började få en ganska bister bismak.Sedan 11e september är alla terrordåd utförda av extrema islamister till motsatsen har bevisats trots att statistiken säger något helt annat trots att det pågår två rättegångar med rasistiska förtecken väljer vi att prata om Mangs och Breivik som isolat trots att de inhämtade sitt hat och sina offer på välkända rasistiska internetsidor. Jag frågar mig vad det är som är så jobbigt med att vara journalist, medialt så har analysen invandrarbakgrund och muslim slagit igenom och trängt bort analys om levnadsvillkor, arbetslöshet, ojämlikhet och feminism. För att komma ner på jorden belinda så måste analysen vara betydligt djupare en den som handlar om invandrare versus etniska svenskar vilken tenderat att bli svaret på allt. Du ställde frågan om rasismen verkligen genomsyrar samhället? Tyvärr har jag nog svarat på det i de exempel jag just diskuterat.
Hon fortsätter med att feminister och debattörer tystnat och ett slående exempel var uppdrag gransknings dolda kamera i moskeér hos ett antal imamer som gav två kvinnor ganska tveksamma råd. Jag har för mig att det tilldrog sig ett stort intresse i media; vilket mäns våld mot kvinnor vanligtvis inte gör. Ett antal kvinnor dödas i nära relationer, kvinnor tar sin tillflykt till kvinnojourer varje vecka. Imamernas svar handlar inte om religion främst, det handlar om det vanliga patriarkatet, där män har makten och kvinnor inte har det. Svensk media tar inte upp feministiska frågor i någon särskilt stor utsträckning annat än 8e mars. Det är ingen kioskvältare...
Är journalister rädda att bli utpekade som rasister nja inte nödvändigtvis i pressens finrum så har det kunnat skrivas relativt mycket om islam och dess frammarsch och hur mycket uppmärksamhet har inte Lars Vilks fått efter sitt konstverk som visar rondellhundar med profeten Muhammed. Lars Vilks intentioner ifrågasattes inte initialt han var tryckfrihetens kung det var först när han öppet visade vissa sympatier med islamofoba rörelser som hans hundar kanske började få en ganska bister bismak.Sedan 11e september är alla terrordåd utförda av extrema islamister till motsatsen har bevisats trots att statistiken säger något helt annat trots att det pågår två rättegångar med rasistiska förtecken väljer vi att prata om Mangs och Breivik som isolat trots att de inhämtade sitt hat och sina offer på välkända rasistiska internetsidor. Jag frågar mig vad det är som är så jobbigt med att vara journalist, medialt så har analysen invandrarbakgrund och muslim slagit igenom och trängt bort analys om levnadsvillkor, arbetslöshet, ojämlikhet och feminism. För att komma ner på jorden belinda så måste analysen vara betydligt djupare en den som handlar om invandrare versus etniska svenskar vilken tenderat att bli svaret på allt. Du ställde frågan om rasismen verkligen genomsyrar samhället? Tyvärr har jag nog svarat på det i de exempel jag just diskuterat.
Etiketter:
Belinda Olsson,
islamofobi,
klass,
Lars Vilks.,
patriarkat,
rasism
måndag 7 maj 2012
Klass är ingen teaterföreställning
Nej, klass är inte teater, klass är på riktigt så verkligt att 30% av alla barn i Bergsjön lever i fattigdom, så verkligt att det handlar om att över 60 % inte klarar skolan och inte går ut skolan med grundläggande behörighet på några av skolorna i nordost. Klass handlar om att avstå skolresor, om att avstå semester om att inte kunna köpa nya skor , inte kunna köpa glasögon. Klass handlar om att inte kunna ta ut sin semester under en och samma månad då betalning för ob-tillägg uteblir och grundlönen är för låg, om att jaga extrapass som timvikarie.
Borgerlig media talar gärna om den borgerliga eller akademiska vänstern. Borgerlig media vill inte befatta sig med rapporter om ökande barnfattigdom om ungdomsarbetslöshet eller om att allt fler inte kan leva på sin lön.De diskuterar siffrornas giltighet om vem som kan tänkas vara arbetslös eller om barnfattigdom är ett uttryck avundsjuka. Om att vi som är vänster är hatiska och negativa.
Jag är negativ till en skola där flertalet inte uppnår grundläggande behörighet jag hatar barnfattigdom, jag är negativt inställd till hemlöshet och jag hatar avhysning av barnfamiljer och att familjer hänvisas att bo på gatan. Jag hatar trasiga urvuxna skor och att tvingas välja mellan lunch och middag. Om ni kära borgare faktiskt älskar allt och har en positiv grundsyn. Är ni positiva till att barnfattigdomen ökar o Älskar ni hemlöshet? Blir ni glada över en ungdomsarbetslöshet på 25%?
Borgerlig media talar gärna om den borgerliga eller akademiska vänstern. Borgerlig media vill inte befatta sig med rapporter om ökande barnfattigdom om ungdomsarbetslöshet eller om att allt fler inte kan leva på sin lön.De diskuterar siffrornas giltighet om vem som kan tänkas vara arbetslös eller om barnfattigdom är ett uttryck avundsjuka. Om att vi som är vänster är hatiska och negativa.
Jag är negativ till en skola där flertalet inte uppnår grundläggande behörighet jag hatar barnfattigdom, jag är negativt inställd till hemlöshet och jag hatar avhysning av barnfamiljer och att familjer hänvisas att bo på gatan. Jag hatar trasiga urvuxna skor och att tvingas välja mellan lunch och middag. Om ni kära borgare faktiskt älskar allt och har en positiv grundsyn. Är ni positiva till att barnfattigdomen ökar o Älskar ni hemlöshet? Blir ni glada över en ungdomsarbetslöshet på 25%?
fredag 20 januari 2012
Klassresa att ha och inte ha
Här växte min pappa upp i ett rum och kök i Högfors vid bruket |
lördag 1 oktober 2011
Röster om feminism, makt och klass
Röster om feminism makt och klass
Många motioner handlar om jämställdhet och om vårt internfeministiska arbete om hur vi ska arbeta för en mer jämlik och jämställd debatt.
Klass kommer alltid före kön, i alla diskussioner men sämst löner har kommunals kvinnor men metall män har alltid rätt att höja rösten och prata klass trots att de tjänar ganska bra och faktiskt mer än ofta kommer till tals. Jämställdhet handlar inte enbart om antal utan om förmågan att se kvinnors frågor och att de är lika viktiga och att det ska lyftas. När vi pratar om att ha represenation från LO kollektivet så måste det också handla mer omn kommunals kvinnnor än metalls män .
Visst strävar vi mot ett samhälle där kön som kategori försvinner, precis som att vi kämpar för att klass ska försvinna som begrepp. tyvärr känns det lite naivt att tro att makten försvinner för att vi låtsas om att den inte... finns. Konsekvensen skulle då bli att vi inte kan ha två kvinnliga partiledare om vi ska ha delat ledarskap. Att tro att jämställdhet handlar om att det ska vara lika många kvinnor som män känns dessutom en aning heteronormativt; en man och en kvinna är bättre än två kvinnor. Att det inte skulle spela nån roll, eller vara feministiskt, om män dominerar en församling kan väl inte många tro?
Det här skriver Jessica Svensson i V och det är slipat och bra . Varför har män företräde till alla viktiga beslut alla viktiga debatter? Monica Djurner (V) ,sjuksköterska och fackligt aktiv gjorde så här att hon läste in sig på en fråga om båtar och höll huvud anförandet i kommunfullmäktige Båtar är männens leksaker och det var förväntat att kvinnorna skulle hålla sig till sina områden. Båtar och bilar tar mycket plats och det blir en diskussion där män ses som självklara företrädare eftersom att kvinnor inte förstår det... Monica tog debatten och höll huvudanförandet.
Klass kommer alltid före kön, i alla diskussioner men sämst löner har kommunals kvinnor men metall män har alltid rätt att höja rösten och prata klass trots att de tjänar ganska bra och faktiskt mer än ofta kommer till tals. Jämställdhet handlar inte enbart om antal utan om förmågan att se kvinnors frågor och att de är lika viktiga och att det ska lyftas. När vi pratar om att ha represenation från LO kollektivet så måste det också handla mer omn kommunals kvinnnor än metalls män .
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)