Klass spelar roll

Nej ,jag är inte fattig arbetarklass flicka. Båda mina föräldrar är akademiker kända professorer i de kretsar där de umgåtts. Min pappa var arbetarklass och uppfostrade inte oss som något annat och jag har inte alltid varit ledsen för det för det lärde mig något viktigt.
Jag vet inte vilka bestick som jag ska använda vid fina middager jag måste koncentrera mig för att göra det. Jag kan inte föra mig på fina middagar och småprata utan jag måste alltid koncentrera mig.
Mina barn är arbetarklass och får veta det varje dag. Fattiglapp är konceptet och jag fick ett brev hem till mig där det stod att jag faktiskt var arbetare.
Stolt nej, därför att jag vet att mina barn gjort en klassresa tillbaka till en tid då skolan smutskastar fattiga. Enligt principen om relativ fattigdom,kanske? Hur klassas man som fattiglapp? Hur svarar man på klasskompisars lappar med ordet du är en fattiglapp? Hela väskan full av lappar...
Det gör så ont att man inte vågar prata , inte förrän mamma öppnar väskan och ser alla lappar. Vem kommer alla dessa åsikter ifrån? Kanske de som vägrar låta regnbågsflaggan vaja över skolan. Kanske från dem som vägrar låta sitt barn gå i en klass med annan hudfärg.
 Idag är jag ledsen för hur mina barn behandlas aldrig då, men nu.
Mina barn kan nog inte heller föra sig på fina middagar. De kan dock säga nej till diskriminering utifrån ras kön religion och funktionshinder.
Jag förstår inte akademiker , förstår inte hur man ska föra sig. För min del var farmors kök tryggast som arbetarmamma där var jag normal. Väldigt få vet att jag gjort en klassresa fram och tillbaka från farmors kök att mina barn kallas fattiglapp för att vi är arbetare.Att jag snor runt på varenda jävla sätt det går för att betala partiskatt.När ni pratar om arbetare så är min första fråga, vad vet du om det? Vad vet du om att inte kunna bete dig riktigt? Vad vet du om att sitta gråtande med socialarbetare? Vad  vet du om det? När ni tågar i era led så har ni haft vita dukar på borden, fina glas och tallrikar, som mina barn aldrig kan få.  Klass spelar roll när vi tågar i leden  ni är av annan klass och kan bete er på annat sätt.
Jag och mina ungar går där av ett helt annat incitament.Vi klarar oss inte annars. Och vi firar första maj på det sättet. Vi klarar kanske inte året med lön och insamlade medel.

Klass är ingen teaterföreställning

Nej,  klass är inte teater, klass är på riktigt så verkligt att 30% av alla barn i Bergsjön lever i fattigdom, så verkligt att det handlar om att över 60 % inte klarar skolan och inte går ut skolan med grundläggande behörighet på några av skolorna i nordost. Klass handlar om att avstå skolresor, om att avstå semester om att inte kunna köpa nya skor , inte kunna köpa glasögon. Klass handlar om att inte kunna ta ut sin semester under en och samma månad då betalning för ob-tillägg uteblir och grundlönen är för låg, om att jaga extrapass som timvikarie.  
Borgerlig media talar gärna om den borgerliga eller akademiska vänstern. Borgerlig media vill inte befatta sig med rapporter om ökande barnfattigdom om ungdomsarbetslöshet eller om att allt fler inte kan leva på sin lön.De diskuterar siffrornas giltighet om vem som kan tänkas vara arbetslös eller om barnfattigdom är ett uttryck avundsjuka. Om att vi som är vänster är hatiska och negativa.

Jag är negativ till en skola där flertalet inte uppnår grundläggande behörighet jag hatar barnfattigdom, jag är negativt inställd till hemlöshet och jag hatar avhysning av barnfamiljer och att familjer hänvisas att bo på gatan. Jag hatar trasiga urvuxna skor och att tvingas välja mellan lunch och middag. Om ni kära borgare faktiskt älskar allt och har en positiv grundsyn. Är ni positiva till att barnfattigdomen ökar o Älskar ni hemlöshet? Blir ni glada över en ungdomsarbetslöshet på 25%?

Klasskamp

Min pappa är arbetarbarn och har alltid varit stolt över det och i veckan läste jag en blogg om klassresa och tomrummet att prata klass inom vänstern. Mina barn är arbetarbarn mina föräldrar var visserligen akademiker men pappa har nog alltid hållit kvar vid arbetarklassen. I mitt hem motarbetades allt borgerligt, som vilken kniv man skulle börja med om det var förrätt, liksom hur man beter sig på sittningar i de högre klasserna.Mina barn har det helt klart sämre än vad jag hade det de har absolut inte egna rum, de ärver betydligt mer efter varandra än vad jag gjorde, vi har aldrig varit på någon semester utomlands  aldrig skidsemester och knappt annan semester heller. Skolklasserna är större och de har mindre rätt till att få hjälp när de inte förstår liksom att samhället är hårdare och utslagning börjar tidigt De rikare blir allt rikare som att några få procent äger 40% av den samlade förmögenheten och att de som var fattiga har fått sina inkomster minskade med nästan 10% . Jag kan också inse att det här med att bildningen sitter i bordsskicket blivit en innegrej för att skilja agnarna från vetet och en borgerlig elit får lägga ribban. I tider av djupa ekonomiska kriser har arbetarklassen varit stark med solidaritet men nu så har arbetarrörelsen och framförallt socialdemokratin den absolut djupaste krisen i historien. Det börjar bli viktigt att prata klass även om många inom vänstern är akademiker men ett samhälle som ser upp till företagsamhet , bordsskick , middagsbjudningar och ser ner på arbetare och arbetslösa och sjuka. Ett samhälle som lägger vikt vid bordsplaceringar gafflar och etikett istället för jämställdhet och solidaritet är inget bra samhälle.