Problemet Maria Haldesten är väl att ingen ylar, Eller?

Maria skriver om läxhjälp som god investering så långt håller jag med men aldrig i hela mitt liv håller jag med om den fortsatta krönikan. Jag ylar inte om orättvisor, jag konstaterar att jag inte har råd med RUT- tjänster såsom städning barnpassning trädgårdstjänster. Jag kommer heller inte ha råd med läxhjälp oavsett avdrag på skatten. Chalmers erbjuder läxhjälp såsom Röda Korset och andra i hela Göteborg för barn på högstadiet under tio år har man gjort det. Frågan om avdrag på skatten alltså att de som tjänar lite mer är en helt annan fråga. Det Maria har du inte förstått utan du blandar päron och äpplen. Vänsterpartiet har velat ha en skola där läxorna görs på skoltid med pedagog som kan förklara . Vi vill inte att barn går hem från skolan med läxor i väskan som skall förklaras och göras tillsammans med föräldrar. Inötning såsom glosor eller träning på uppgifter barn redan förstått är en annan sak.
Varje subventionerad krona i avdrag betyder en krona mindre till skolan och det betyder rent konkret en krona mindre till löner för lärare och resurser för barn med särskilt stöd i skolan. Redan utsatta barn får det sämre och läxhjälp som finns kommer dras in. Idag äger en procent  sjuttioprocent av landets tillgångar och få om ens någon är ansluten till de båda lärarförbunden. De tio procent som redan levde på marginalen har tio procent mindre att leva för. Idag lever vart tredje barn under stipulerad gräns för fattigdom . Hur tror du att förslaget om skatte reduktion skall hjälpa dem med alliansens förslag?

Jag känner Jill, Emma och Joakim  som alla är lärare respektive specialpedagog. Tydligen är företag med läxhjälp som varumärke viktigare för dig och dina barn än dessa pedagoger deras kompetens och deras löner i den kommunalaskolan.
Frågan som du i din enfald ylar om  handlar nämligen om läxhjälpsföretag och de som har råd och det som inte har med det. Frågan handlar också om pengar som går till subventioner och mindre pengar som går till skolan.

 Jag avslutar med att berätta om min pappa som idag är professor emeritus. Han gjorde sina läxor hos fröken Florry i biblioteket på en herrgård men hans studier på gymnasialnivå och på universitet i Uppsala möjliggjordes av arbetarstipendier och politiska beslut, inte välgörenhet utan de facto att arbetarbarn fick samma rätt till utbildning som alla andra.
 Maria du får yla vidare om Askimsbarnens orättvisor men deras föräldrar har råd med 300 kr istället för de 150 med rutavdrag . De har råd med det  i alla fall enligt taxeringskalendern eller numera ratsit. Tyvärr konstaterar jag att trots vad Maria skriver så ylar ingen över barnen i Bergsjön eller Angered Biskopsgården de finns alla dessa barn med läxor i högar som aldrig blir gjorda men ingen ylar ingen slår näven i bordet. Tacksam över att Emma Jocke och Jill finns  varje måndag klockan 8 trots att ingen ylar.Det är kanske faktiskt problemet att vi inte ylar mer över fattiga barns skolgång och villkor.

Min pappas hus där han bodde under sin uppväxt i ett rum och kök

Skola som inte är klasslös

Skolorna börjar och alla ska berätta om sina sommarlov. Mina barn har faktiskt varit på semester i år men långt i från alla barn har kunnat resa bort. Arbetslösa och personer som deltar i FAS3 har inte rätt till semester ofta inte råd heller för den delen.
Varje dag ska alla barn ha frukt med sig vilket de naturligtvis finns hemma hos oss en hel trädgård full med äpplen fast för de flesta blir det att köpa och det är väl okej om man har pengar. Kan en familj som lever på försörjningsunderstöd köpa frukt till sina barn varje dag. Skulle inte tro det. Det slutar inte med det barnen skall ha minst två overaller på vintern för utelek regnkläder på fritids och hemma stövlar helst två par att byta med. För idrott krävs  gympakläder ute och inne ombyte olika skor ute och inne. Varje år samlas pengen till klasskassan in sedan tillkommer pengar en present till fröken höst och vår.

Två socialsekreterare beslöt sig för att leva på normen för försörjningsunderstöd, vilket innebar att de fick planera för den absolut billigaste maten frukt ingick inte. Det är inte för socialbidragstagare. De kunde aldrig göra spontana aktiviteter som kunde betyda extra kostnad. En hundring till skolan för att barnen ska kunna få glass räknas till dessa aktiviteter.Matsäck är betydligt dyrare än ett storkok och matsäck är inte heller något för barn till socialbidragstagare.Så krass var verkligheten.
Trots att skolan inte får kosta pengar så kostar skolan mycket. Föräldrar som lever på A-kassa kommer knappast att säga ifrån på föräldramöten. Vissa föräldrar har mycket pengar och kanske dåligt samvete för sina barn och kan betala stora summor till klasskassan. Deras trumpetande röster om att barnen minsann ska få kosta överröstar lärarens ord om att man inte får ta ut pengar.Helt plötsligt har några föräldrar bestämt sig för en frivillig kassa som de skänker till klassresan. En frivillig förälder ringer runt till de andra och kräver pengar för barnens skull.
Ingen lärare kan  bli glad för en present där ett antal barn aldrig står med på det tillhörande kortet. Skolan ska vara en skola för alla men klass är klass och barnen i den lägre klassen får inte längre vara med. De sitter hemma när de rika ska på utflykt liksom de halkar efter när ingen kan eller har tid med att hjälpa dem med läxor. Kanske räknar man inte med alla barn ? De har inte frukt att ta med och kan inte köpa in fyra par skor inför varje termin. De kan aldrig spontant ta en glass på stan inte heller göra en mysig spontanutflykt. De får stanna hemma när skolan har friluftsdag eller klassresa. Skillnaden på klass och bakgrund blir inte tydligare än när bänkar står tomma. Eller när boken om sommarlovet blir boken om normen för skillnaden mellan att ha och inte ha.För den som vet att hunger smakar likadant oavsett vad året blivit så är barnfattigdom inget relativt. Det är verklig

Skolstart-Barn med särskiltbehov av stöd behöver kloka vuxna ännu mer

Det finns barn som inte kan åka med på skolresor då det inte finns en hundralapp över varje termin, som inte har extra pengar till glass och souvenirer som hellre äter i bamba för att det inte finns någon som gör pannkakor till utflykten. Jag vet inte hur många föräldramöten jag suttit med på där föräldrar med självutnämnda veta bäst auktoritet talar om att alla föräldrar har tid att göra matsäckar och pengar till skolresor. Eftersom man annars underförstått faktiskt är en dålig förälder..

De som inte har råd kommer ju i alla fall inte ställa sig upp och berätta det . I Utby sker heller inga solidaritets auktioner om en förälder inte har råd flera föräldrar kan då helt öppet tala om att det då är helt rätt att det barnet inte åker med på skolresan. Vid en basar på skolan så stod föräldrar och räknade ut hur mycket var och en skänkt ..... Det är inte helt lätt då att inte ha pengar att inte kunna åka på semester eller inte ha de finaste kläderna , nyaste cykeln eller inte ens en mobiltelefon.
Skolans värdegrund måste ju ändå vara att skolan är till för alla och att alla barn och vuxna är lika mycket värda.

Jag tycker även att man måste ha en mer sansad diskussion om ordningsproblem i skolan och att det kan handla om handikapp som ADHD och andra neuropsykiatiska problem. På nära håll har jag sett hur man stånkat och stönat över barn som inte kan sitta stilla som skriver fult som inte kan koncentrera sig och där man under 9 år inte tar tag i problemet utan man ser barnet som ett problem alla dessa helt bortkastade timmar i korridorer obsklasser tillbaka till den vanliga klassen igen.

Är det verkligen så att stökiga och bråkiga barn blir mindre stökiga och bråkiga när vuxna i skolan suckar och stånkar över dem att de lär sig läsa bättre genom att ständigt bli utkörda.

Barn behöver vuxna i klassrummet och utanför på skolgården barn behöver kloka vuxna för att lära sig lösa konflikter .
Barn behöver vuxna med tålamod som faktiskt förstår att barn inte kan allt och inte kan förstå allt .
Barn med särskiltbehov av stöd behöver kloka vuxna ännu mer

Björklund och gänget verkar ha missat detta helt de tror att man med strängare regler och hårdare tag får en bättre skola och duktigare elever. De elever som redan var duktiga kommer möjligen bli ännu duktigare men då missar man ju en del av värdgrunden en skola för alla .