Problemet Maria Haldesten är väl att ingen ylar, Eller?

Maria skriver om läxhjälp som god investering så långt håller jag med men aldrig i hela mitt liv håller jag med om den fortsatta krönikan. Jag ylar inte om orättvisor, jag konstaterar att jag inte har råd med RUT- tjänster såsom städning barnpassning trädgårdstjänster. Jag kommer heller inte ha råd med läxhjälp oavsett avdrag på skatten. Chalmers erbjuder läxhjälp såsom Röda Korset och andra i hela Göteborg för barn på högstadiet under tio år har man gjort det. Frågan om avdrag på skatten alltså att de som tjänar lite mer är en helt annan fråga. Det Maria har du inte förstått utan du blandar päron och äpplen. Vänsterpartiet har velat ha en skola där läxorna görs på skoltid med pedagog som kan förklara . Vi vill inte att barn går hem från skolan med läxor i väskan som skall förklaras och göras tillsammans med föräldrar. Inötning såsom glosor eller träning på uppgifter barn redan förstått är en annan sak.
Varje subventionerad krona i avdrag betyder en krona mindre till skolan och det betyder rent konkret en krona mindre till löner för lärare och resurser för barn med särskilt stöd i skolan. Redan utsatta barn får det sämre och läxhjälp som finns kommer dras in. Idag äger en procent  sjuttioprocent av landets tillgångar och få om ens någon är ansluten till de båda lärarförbunden. De tio procent som redan levde på marginalen har tio procent mindre att leva för. Idag lever vart tredje barn under stipulerad gräns för fattigdom . Hur tror du att förslaget om skatte reduktion skall hjälpa dem med alliansens förslag?

Jag känner Jill, Emma och Joakim  som alla är lärare respektive specialpedagog. Tydligen är företag med läxhjälp som varumärke viktigare för dig och dina barn än dessa pedagoger deras kompetens och deras löner i den kommunalaskolan.
Frågan som du i din enfald ylar om  handlar nämligen om läxhjälpsföretag och de som har råd och det som inte har med det. Frågan handlar också om pengar som går till subventioner och mindre pengar som går till skolan.

 Jag avslutar med att berätta om min pappa som idag är professor emeritus. Han gjorde sina läxor hos fröken Florry i biblioteket på en herrgård men hans studier på gymnasialnivå och på universitet i Uppsala möjliggjordes av arbetarstipendier och politiska beslut, inte välgörenhet utan de facto att arbetarbarn fick samma rätt till utbildning som alla andra.
 Maria du får yla vidare om Askimsbarnens orättvisor men deras föräldrar har råd med 300 kr istället för de 150 med rutavdrag . De har råd med det  i alla fall enligt taxeringskalendern eller numera ratsit. Tyvärr konstaterar jag att trots vad Maria skriver så ylar ingen över barnen i Bergsjön eller Angered Biskopsgården de finns alla dessa barn med läxor i högar som aldrig blir gjorda men ingen ylar ingen slår näven i bordet. Tacksam över att Emma Jocke och Jill finns  varje måndag klockan 8 trots att ingen ylar.Det är kanske faktiskt problemet att vi inte ylar mer över fattiga barns skolgång och villkor.

Min pappas hus där han bodde under sin uppväxt i ett rum och kök