Så här inleder Sören Kviberg sitt anförande i budgetdebatten i regionfullmäktige, med ett citat av Susanna Alakoski. Tyvärr tenderar klass och hälsa gå hand i hand och klasskillnader liksom skillnader i hälsa är något som ökar. Kön och hälsa har också betydelse där kvinnor tenderar få vänta längre på vård. Medan borgarna pratar livsval diskuterar vi faktiska levnadsvillkor.
Därför blev tandvård gratis upp till 25 år en viktig valfråga under omvalet 2011 liksom fria glasögon upp till 16 år. Barn ska ha samma rätt till att kunna se oavsett plånboksstorlek. Ett par sönderslagna glasögon skall inte ruinera en ensamstående mamma. Det ska heller inte synas på tänderna vilken klass man tillhör och i årets budget så kommer man erbjuda gratis tandvård upp till 23 år som under mandatperioden skall utökas till 25 år.
Den rödgröna budgeten som antogs 14 juni avser att arbeta för jämställda löner: 50 miljoner kronor detta år och 150 miljoner kronor 2013. En annan fråga i 2011 års omval var specialistutbildning för sjuksköterskor. Detta var ett krav från Vänsterpartiet och under 2012 kommer det att infrias. Läkare har alltid haft sin specialistutbildning betald. Specialistutbildade sjuksköterskor är en förutsättning för att bibehålla en vård av hög kvalitet.
Ibland suckar folk djupt inför landstingsfrågor och det är svårt att rekrytera folk till just representantskapet. Det är dock här vi bygger en jämlikare och mer jämställd vård. Det är här vi gör den politik som ger alla rätt till vård efter behov, inte efter plånboken. På samma sätt som att finkultur inte ska vara förbehållet överklassens barn utan också något som barn i förorten får del utav. Regionfrågor handlar också om kultur.
Det handlar om regionutveckling och om att skapa fler och säkra anställningar. Det handlar om fler spårvagnar och bussar så väl i tätort som glesbygd. Det är i dessa frågor som klasskillnader blir tydliga. Politik ska aldrig bygga på att välja mellan pest eller kolera, utan ha sin grund i viljan att förändra. Politik måste i första hand lyssna på de som kan tala om hur fattigdom smakar och som vet hur det är att inte ha, då ljuset annars alltid riktas mot de som har och vill ha ännu mer.
Vår oro och vår politik är för fattiga barn, för utförsäkrade och arbetslösa och de som arbetar för hårt med för tunga arbeten och för de som vet hur hunger smakar även om året blivit 2012.