No pasaran!

Åsa Linderborg skriver klokt idag i Aftonbladet om den ängslighet inom Vänsterpartiet inför alltför högljudda protester  mot rasistiska partier. Frågan om vänsterpartiet, som är mitt parti ,verkligen måste vara välkammade och helst rätta sig i ledet inte skrika slagord är befogad, varför?
Det finns röster som hörs i partiet om att vänstern är skrämmande om antirasismen är politisk. Vad är antirasism om inte politisk? Snälla avradikaliserade ramsor med positivt och glättigt innehåll?Det ska vara folkligt och brett.
Personligen tror jag precis som Åsa Linderborg att just denna skräck för radikala lösningar som attackerar alliansens politik som gynnar rika och missgynnar sjuka ensamstående och arbetslösa föser i väg flera i synnerhet unga.  En politik med klassperspektiv som bas i det antirasistiska arbetet aktiverar vänsterns och personer som faktiskt delar socialismen som ideologi. Vill vänsterpartiet verkligen sitta i regeringsställning utan en tydlig radikal socialism . Det var väl det vi ville, det var väl därför vi valde just det här partiet och inget annat. Fascismen och kapitalismen har nära band och antifascism och antirasism är djupt sammanbundna med socialismen.
Vilken ordning vill vi tillhöra ? Förlorar inte vänstern sin kraft om den enbart vill blidka borgerlig press , att ständigt ta avstånd från högljudda radikala ungdomar och äldre partikamrater som spelat pippilångstrump på saxofon. Partiet har kanske inte tagit avstånd från Dror Feiler men inte heller protesterat mot polisens helt absurda ingripande.
Frågan om vilken ordning vi vill tillhöra blir allt mer viktig. Vi behövs som det radikala antirasistiska och socialistiska parti vi egentligen är med substans och ställningstagande mot klassklyftor för solidaritet och rättvisa.  En antifascistisk rörelse som ser kapitalismen som fascismens gödkalv
No pasaran !