No pasaran!

Åsa Linderborg skriver klokt idag i Aftonbladet om den ängslighet inom Vänsterpartiet inför alltför högljudda protester  mot rasistiska partier. Frågan om vänsterpartiet, som är mitt parti ,verkligen måste vara välkammade och helst rätta sig i ledet inte skrika slagord är befogad, varför?
Det finns röster som hörs i partiet om att vänstern är skrämmande om antirasismen är politisk. Vad är antirasism om inte politisk? Snälla avradikaliserade ramsor med positivt och glättigt innehåll?Det ska vara folkligt och brett.
Personligen tror jag precis som Åsa Linderborg att just denna skräck för radikala lösningar som attackerar alliansens politik som gynnar rika och missgynnar sjuka ensamstående och arbetslösa föser i väg flera i synnerhet unga.  En politik med klassperspektiv som bas i det antirasistiska arbetet aktiverar vänsterns och personer som faktiskt delar socialismen som ideologi. Vill vänsterpartiet verkligen sitta i regeringsställning utan en tydlig radikal socialism . Det var väl det vi ville, det var väl därför vi valde just det här partiet och inget annat. Fascismen och kapitalismen har nära band och antifascism och antirasism är djupt sammanbundna med socialismen.
Vilken ordning vill vi tillhöra ? Förlorar inte vänstern sin kraft om den enbart vill blidka borgerlig press , att ständigt ta avstånd från högljudda radikala ungdomar och äldre partikamrater som spelat pippilångstrump på saxofon. Partiet har kanske inte tagit avstånd från Dror Feiler men inte heller protesterat mot polisens helt absurda ingripande.
Frågan om vilken ordning vi vill tillhöra blir allt mer viktig. Vi behövs som det radikala antirasistiska och socialistiska parti vi egentligen är med substans och ställningstagande mot klassklyftor för solidaritet och rättvisa.  En antifascistisk rörelse som ser kapitalismen som fascismens gödkalv
No pasaran !

Lite personligt

Jag är nominerad till distriktsstyrelsen och jag känner mig naturligtvis hedrad. Jag vill göra politik i första hand och vara med och göra skillnad, inte bara prata om det eller vara en del i kompromisser för att få en uppgörelse och på nåder få vara med och styra. Jag gick med i vänsterpartiet då jag arbetade i misär med papperslösa patienter och jag ville förändra och det fanns ett parti som ville ge dessa människor rättigheter och med det också en skärva värdighet. Jag har alltid varit socialist så det var väl aldrig något förvånande val. Min skolfröken spelade arbetarsånger på våren och berättade om första maj det var 1980 ett år då vi också fick lära oss om strejk och vilka parter som fanns på arbetsmarknaden. Vi lärde oss varsel och blockad
Jag pratar jämställdhet och inte lite flummigt, utan om vilka strategier som används för att få jämställda löner jag anser inte att det är en bra strategi att anse att manliga läkare ska ha mer för att de varit chefer och unga kvinnor ska ha mindre för att de är hemma och föder barn en period i livet. Jag kommer prata jämställdhet igen för jag är inte nöjd med svaret och ser inte att strategierna är tillräckliga för att nå någon jämställdhet i den nämnd som jag sitter i.  I mitt parti har vi antagit två ben ett socialistiskt och ett feministiskt och jag är av den åsikten att båda behövs för en modern och tydlig vänster politik.
Jag vill inte prata så mycket om vanor utan om villkor, vanor styr vi över men inte villkor. I vår tid vill de styrande få oss att tro att vi kan välja liv, pratar livspussel och valfrihet. Jag vill prata om att vi har ett samhälle där alla inte har samma villkor. Fattigdomen som tagit Sverige tillbaka med fattiga barn och fattiga föräldrar. Ensamstående föräldrar och föräldrar med fler än tre barn riskerar fattigdom jag kan faktiskt inte säga att det är ett eget val.

Så här såg det ut på kongressen !