Om vård som inte kan anstå

Idag nästan ett halvår efter utvisningen av ett flertal unga afghanska killar har jag fått svar på den anmälan som gjordes till IVO av mig Sara Lund-Persson och Stefan Berg. IVO står för inspektionen för vård och omsorg dit man vänder sig om något fel inträffat i vården.Vår anmälan  handlade om att en ung man som utvisades till Afghanistan trots att han några timmar tidigare tagit ett stort antal tabletter sertralin i syfte att ta sitt liv. Sertralin är ett antidepressivt läkemedel serotonin återupptagningshämmare som kan vara livshotande vid överdosering med serotenergt syndrom och EKG - förändringar  som kan leda till livshotande arytmier . Vanligtvis vårdas dessa patienter med övervakning av vitala parametrar samt överförs till psykiatrin för vård inget av detta erbjöds patienten utan han flögs till Afghanistan med hand och fotfängsel tillsammans med 10 andra .

  Utredningen som gjorts har inte visat att vård personal gjort fel eller att personen inte erbjudits vård. Jag sätter nästan kaffet i halsen . Varken jag eller Stefan som gjorde anmälan har fått besvarafrågor i ärendet och naturligtvis inte den person som i suicidsyfte tog en överdos sertralin eftersom han
utvisade och flögs till Kabul Det vi vet är att en förfrågan från IVO gått till den vårdcentral som vanligtvis sköter vården av intagna på förvaret. Vad de svarat vet inte jag och kommer nog heller aldrig att få reda på.
Vårdcentralen ägs av Nötkärnan AB och är en privat vårdgivare . Alltså vården av de mest utsatta det
vill säga asylsökande som tagits i förvar bedrivs av ett vinstdrivande företag. Har de vårdföretagen en intensivvårdsutrustad avdelning på förvaret med pulsoximeter, EKG övervakning samt resurser för att hålla fria luftvägar ? Nej, naturligtvis inte. Ändå förflyttades inte patienten till akutsjukhus och
polisens insatsledning avvisade två ambulanser som kallats till platsen.
 Det är förståeligt att en utredning inte till fullo kan göras då personen ifråga utvisades och frågor till denne inte kan göras men utredningen läggs ner därför att inget fel från vårdgivaren  gjorts och att
utredarna inte ser någon anledning att fortsätta. Utifrån det material som inhämtats av IVO  Det är något som vårdgivaren sagt men vi som klagande inte någon gång fått uttala sig om.
Det är inte det allvarliga  att vi inte tillfrågat. Det som är riktigt allvarligt är att en person försökt ta
nekas vård i Sverige och sedan forslas liggande på mage med hand och fotfängsel till ett land utan resurser att ta hand om. Där han som minoritet och Sikh bara kan invänta talibaner plågsamma tortyr och en långsam väg till döden som befriare.
En svensk som gått till vårdcentralen med informationen jag har tagit en ask sertralin hade inte
skickats hem efter efter att man tagit ett blodtryck som varit okej. Om personen
ifråga inte självmant gått med på vidare utredning hade sannolikt läkaren bedömt att vårdintyg skulle skrivas. Framförallt om personen samtidigt hävdar att han ska åka på en resa till andra sidan
jordklotet. Vilken läkare eller sjuksköterska hade okejat det utifrån ovanstående information. Ingen som var det minsta rädd om sin legitimation och patienten för den delen också.
Här bestämmer polis utan några kunskaper om läkemedel, intoxikation eller psykiatri att en patient
kan utvisas till Kabul. De förlitar sig på att en sjuksköterska från vårdcentralen säger att man kan bli lite trött men det är inte farligt. Vi vet heller inte om det var vad som sades eller om gränspolisen i vanlig ordning hörde vad de ville höra. Sedan tidigare vet jag att den som behöver sjukvård väldigt
sällan får adekvat vård och behandling på förvarsenheten. När jag gjorde besök där så menar Migrationsverket att det kommer en sjuksköterska varje vecka men det är skillnad på att erbjuda panodil och sömntabletter och adekvat vård och behandling av hjärtinfarkter, schizofreni diabetes .
Enhets chefen på förvaret hävdar å ena sidan att förvaret har hand om många med svåra psykiatriska sjukdomar och att personalen inte har utbildning för det som schizofreni. När jag frågade hur en
person med svåra hallucinationer som inte kunde hanteras på en enhet med personal dygnet runt överhuvud taget skulle klara sig ensam i Kabul efter att ha deporterats dit av svenskgränspolis så kan han inte svara.
 Enhetschefen för förvaret på Sagåsen vet heller inte vem som är vårdgivare . Vi vet att det är Nötkärnan AB men enhetschefen hävdar att det är avtal med Västra Götalands regionen. Möjligt att
det är ett avtal som lagts på entreprenad. Nötkärnan AB ett privat vinstdrivande företag står för vården och pengarna för varje besök de gör där . De vill gå med vinst i första hand i andra hand kommer patienterna
Vård på lika villkor är ett skämt det är bara att konstatera efter vi fått svar från IVO. Det som händer på förvaren och vid så kallade grupp deportationer är skamlig och avskyvärt. Polisens våld mot denna grupp afghanska unga män ska sent glömmas. Förvarstagna har också rättigheter en av dessa är rätt
till vård som inte kan anstå. De har även rätt till human behandling att få sitt ansikte sönderslaget och
ligga på mage med hand och fotfängsel i ett chartrat plan mot Kabul kan inte av någon människorätts organisation eller institution. Ändå händer det

Bara fem ynka minuter igen !

Så går snart planet till Kabul . Den unga hustrun mannen och den tvååriga dottern Narges ska medtill  vilket pris som helst. Under de åtta år som de varit här har ingen tagit ansvar för varför de måste skickas tillbaka till förtryck och fattigdom och död i förtid. Inte någon myndighet har velat ta sig fem ynka minuter. Nu är det allvar , nu sitter de på planet mot Stockholm Arlanda.
Gholam Hassan Bakuli tvingas lämna sin son i Sverige den underbart vackra hustrun som han älskar.
Han sade så här igår, i förvaret gäller inga lagar. Det är nog det värsta att varje natt inte veta hur nästa dag ska bli. Att vara fullständigt rättslös. Min fråga till ansvarig myndighet .  Ska det få vara så? Ta dig fem ynka minuter att förklara. Tyvärr uteblev svaret.
Planet går snart och jag uppgraderar en fråga till ansvariga myndigheter  Narges två år åker till ett land där människor skjuts på öppen gata , där talibaner smäller av bomber i gathörn,där journalister måste bära skottsäker väst och ha livvakter. Narges har varken skottsäker väst eller livvakter. Hon ska ändå åka dit. Kan inte någon från ansvarig myndighet ta sig fem minuter och förklara för mig varför? Fem ynka minuter ?

Bara för fem ynka minuter

Jag har undrat och jag har frågat under mina åtta år i exil som asylsökande,vems ansvar det är att min familj skickas tillbaka till ett land där vi riskerar att dödas. Under alla dessa åtta år har samtliga myndigheter skyllt på varandra det enda de egentligen  varit ense om är  att de inte är ansvariga,  inte någon har något som helst ansvar.
-Om jag inte hade varit tvungen hade jag aldrig kommit hit aldrig någonsin kommit hit.
Vi sitter i förvarets kala besöksrum en måndag dagen innan avvisning . Polisen har redan förberett sig med ett tjugo meter långt kravallstaket fem piketer har stått där .
Mannen sitter i förvar hustru och barn har fått bo kvar i lägenheten men alla ska åka med samma plan, samma  chartrade plan till Kabul med poliser som handfängslar , sjuksköterskan som ger lugnande medel med sprutor på samma plan med ångestfyllda avvisade personer skall också Narges två vara med.
-Om bara någon myndighet tog ansvar i fem minuter det är allt jag begär , bara fem ynka minuter.
Vi dricker te , äter muffins samtidigt inser vi att förvarets personal är stressad de springer ut och in i rummet de vill egentligen inte att vi pratar med den unge mannen de tror att vi lägger en tyngd på honom. Fast det är inte vi som satt honom i förvar , inte vi som givit honom avslag , inte vi som överlämnat honom och hans familj till gränspolisen och inte vi som med handfängsel tänker bära honom upp på planet tillsammans med den unga hustrun och Narges som just fyllt två. Vi lägger ingen tyngd på bördan. Det är beslutet från Migrationsverket och överlämnandet till gränspolisen och avvisningen som är orsaken till ångesten ingenting annat.
Jag står upp för hans önskan jag vill också att någon myndighet ska ta ansvar för en avvisning som kanske betyder döden vid ankomsten till Kabul.
Inte en enda myndighet gör det ,ingen tar ansvar,  inte ens i fem ynka minuter.
Avvisningen ställs sålunda in .
Den tionde februari bar man fem unga män slog fullständigt sönder den yngsta som inte ens var myndig och lade dem handfängslade i planet. En ung man hade försökt att ta sitt liv tidigare under dagen med en överdos av antidepressiva läkemedel.
Inte någon , inte ens i fem minuter har tagit ansvar det.
Fortfarande har Narges två år inte fått något svar , inte heller hennes mamma eller pappa. De väntar igen på någon form av svar.
Kan vi du och jag avvara fem minuter att ställa myndigheter till svars?

Gråmulen torsdag

Under några veckor har det flyktingpolitiska arbetet blivit intensivt men idag sitter jag som åhörare i tingsrätten. En helt vanlig gråmulen torsdag och det handlar om en varm augusti morgon för väldigt länge sedan. Jag vet att jag skrev på den här bloggen då om en bilfärd i trekilometer med en ung asylaktivist hängandes på fronten av en bil (här).
Jag vet att jag skrev något som jag tänker på hela tiden ett citat från boken Auschwitz och det moderna samhället, Idag står det helt klart att vi måste frukta de som lyder lagen mer än de som inte gör det.
Framför mig sitter ett antal gränspoliser de är upprörda över att han som står åtalad inte lyder lagen de gör ingen hemlighet av det  .Jag har varit upprörd många gånger över hur gränspolisen använder omotiverat våld mot personer som ska avvisas, deras totala avsaknad av etik och moral.
  Finns det en sond från NASA som kan upptäcka en gnutta mänskligt hjärta i asylpolitiken och hos gränspolisen? Snarare torde det finnas mer mänskligt liv och mer samvete  på Mars. Det var  ungefär så jag skrev. Jag vet inte om de någonsin kommer förstå varför vi står i vägen för dessa transporter.
Farrad skulle deporteras den dagen men avvisningen hindrades på Landvetter av en pilot som vägrade lyfta och flyga mot destinationen Kabul.

 

Flera samtal jag haft med asylsökande vittnar om att asylsökande upplever sig misstrodda av tjänstemän de avslagsbeslut som jag läst vittnar om en misstro mot klienten. Troligen var det så i Farrads fall.

Handläggare på migrationsverket har en avgörande betydelse för utfallet av asylansökan. Är handläggaren misstänksam så kommer det få betydelse även i migrationsdomstolen och betydligt större betydelse än ett läkarintyg intyg från psykolog eller landinformation. Kanske var det så i Farrads fall.

Farrad fick sina efterlängtade fyra sista siffror och ett uppehållstillstånd i vårt land. Många var det som hjälpte till en av dem är han som står åtalad denna gråa torsdags morgon.

Den instans som borde ha störst erfarenhet och de bästa kunskaperna om mänskliga rättigheter beslutar om avvisning till länder där tortyr och dödstraff förekommer verkar helst inte vilja prata om det. Och utreder främst skäl till deportation. Hur kan det vara möjligt?

Modet att stå upp förde som inte kan tala för sig själva det kommer inte åklagaren förstå . Hon gör det inte nu utan maler och maler och anser att det är av högsta vikt att lyda lagen oavsett . Tack och lov att det finns människor som ändå inte blint lyder utan ifrågasätter och reflekterar. Det som är måste inte alltid vara.