Bara för fem ynka minuter

Jag har undrat och jag har frågat under mina åtta år i exil som asylsökande,vems ansvar det är att min familj skickas tillbaka till ett land där vi riskerar att dödas. Under alla dessa åtta år har samtliga myndigheter skyllt på varandra det enda de egentligen  varit ense om är  att de inte är ansvariga,  inte någon har något som helst ansvar.
-Om jag inte hade varit tvungen hade jag aldrig kommit hit aldrig någonsin kommit hit.
Vi sitter i förvarets kala besöksrum en måndag dagen innan avvisning . Polisen har redan förberett sig med ett tjugo meter långt kravallstaket fem piketer har stått där .
Mannen sitter i förvar hustru och barn har fått bo kvar i lägenheten men alla ska åka med samma plan, samma  chartrade plan till Kabul med poliser som handfängslar , sjuksköterskan som ger lugnande medel med sprutor på samma plan med ångestfyllda avvisade personer skall också Narges två vara med.
-Om bara någon myndighet tog ansvar i fem minuter det är allt jag begär , bara fem ynka minuter.
Vi dricker te , äter muffins samtidigt inser vi att förvarets personal är stressad de springer ut och in i rummet de vill egentligen inte att vi pratar med den unge mannen de tror att vi lägger en tyngd på honom. Fast det är inte vi som satt honom i förvar , inte vi som givit honom avslag , inte vi som överlämnat honom och hans familj till gränspolisen och inte vi som med handfängsel tänker bära honom upp på planet tillsammans med den unga hustrun och Narges som just fyllt två. Vi lägger ingen tyngd på bördan. Det är beslutet från Migrationsverket och överlämnandet till gränspolisen och avvisningen som är orsaken till ångesten ingenting annat.
Jag står upp för hans önskan jag vill också att någon myndighet ska ta ansvar för en avvisning som kanske betyder döden vid ankomsten till Kabul.
Inte en enda myndighet gör det ,ingen tar ansvar,  inte ens i fem ynka minuter.
Avvisningen ställs sålunda in .
Den tionde februari bar man fem unga män slog fullständigt sönder den yngsta som inte ens var myndig och lade dem handfängslade i planet. En ung man hade försökt att ta sitt liv tidigare under dagen med en överdos av antidepressiva läkemedel.
Inte någon , inte ens i fem minuter har tagit ansvar det.
Fortfarande har Narges två år inte fått något svar , inte heller hennes mamma eller pappa. De väntar igen på någon form av svar.
Kan vi du och jag avvara fem minuter att ställa myndigheter till svars?