fredag 30 november 2012

World AIDS Day 2012

Jag läste till sjuksköterska i början av 90-talet. Vet inte hur många gånger jag hörde viskanden om blodsmitta stora gula trianglar. De gula trianglarna fanns överallt och folk tog knappt i journalerna såsom om de var smittförande. Man kunde tro att det var medeltid men det var en svensk storstad och ett av Europas modernaste sjukhus . Där dog unga män där vårdades svårt sjuka unga män.
Vi skulle prata om HIV / AIDS som något som drabbade alla som drabbade även oförskyllt smittade , blödarsjuka och kvinnor.
Vem vågade stå upp för bögarna ? Vem vågade prata om deras innerliga längtan efter kärlek ingen de flesta pratade om avhållsamhet och ansvar. Inte bara pratade utan avkrävde bögarna ett ansvar om avhållsamhet om ansvarstagande. Ingen sade till de blödarsjuka att ta ansvar för epidemin. De rådde ju inte för sin HIV status.Rådde unga män för sin HIV status ? Vem rår för en sjukdom ? Vem rår för en innerlig längtan?

Alla böcker alla studier om epidemier tar upp levnadsvillkor i samhället. Hur såg villkoren ut i 80-talets Sverige ? På vissa plan var vi jämlika så länge någon inte avvek från normen. De som avvek hade inte samma livsvillkor levde man i garderoben kanske det inte var så farligt med trakasserier, jobb som nekades, hot,och smädesord, på gatan som även kunde betyda hundbajs i brevlådan.
En dag bestämde sig flera homosexuella män för att sjukanmäla sig till försäkringskassan och angav sin homosexualitet som anledning året var 1979 och samma år tog sjukdomsrubriceringen bort i svensklag. I min psykiatrikurs 1994 användes Kullbergs Dynamisk psykiatri som skulle vara modern och nytänkande förklaringen till homosexualitet var allt annat än nytänkande den handlade om homosexualitet som modersfixering och psykiatrisk sjukdom. Trots att försäkringskassan tagit bort koden för sjukdom liksom att lagen förändrades så var det inte färdigt. Fördomar spred på svenska högskolor till varje årskull av sjuksköterskor.  En fråga: Hur förklaras homosexualitet och lesbiska kvinnor utifrån modersfixering som förklaringsmodell? Inte alls, de fanns inte ens i Kullbergs föreställningsvärld. Det är inte 1800-tal inte medeltid det är modern högskoleutbildning. Vi som sedan gick ut och vårdade alla de här patienterna hade med oss Kullbergs märkliga syn och andra fördomar. En sak är säker genom historien har människor som brutit mot normer alltid på något sätt förföljts och satts på undantag. Ändå har vi just dessa norm kritiker att tacka för förändringar till det bättre som allmän rösträtt. Demokratiska och mänskliga rättigheter.


Idag tror nästan en fjärdedel  av befolkningen att HIV kan smittas genom myggstick. Lika många är rädda för beröring med HIV positiva. Idag ökar antalet HIV-positiva med 500 nya fall per år . På 80-talet och in i vårt moderna millennium så desinficerades alla rum där HIV positiva vistats med starka rengöringsmedel. Egentligen var det onödigt städivern var viktigare för de med Aids och  med nedsatt immunförsvar. Rummet kunde vara fullständigt inplastat för ett rutinbesök som inte ens innebar provtagning.
Inte en enda sjuksköterska har i sitt arbete smittats av HIV under epidemien.Närkontakt smittar inte kroppsvätskor är en grogrund för bakterier och virus därför ska man vara försiktig och skydda sig själv och  men framförallt sina patienter.
Jag kände och känner personer som har en konstaterad HIV infektion flera har jag känt långt innan det fanns bra bromsmediciner. Några dog andra var mycket svårt sjuka. De hade hemtjänst särskild sådan och det fanns särskilda vårdavdelningar för inneliggande AIDS-patienter. På 80talet så fanns förslag på pestsjukhus och särskild internering. Så blev det inte men Sverige stiftade lagar som lade ansvaret på HIV-positiva att ta ansvar för epidemin. De kunde interneras på något som kallades Gula villan och människor har dömts enligt lagstiftningen till fängelse och i vissa fall utvisning. En särlagstiftning som inte gjort några större avtryck på antalet smittade. Smitta sker oftast mellan två som inte vet och inte skyddar sig. Särlagstiftning som lägger skuld ger en ökad stigmatisering och ger fördomar bränsle.Vi kan inte avkräva svårtsjuka, fullt ansvar för en epidemi det gör vi aldrig annars, men då gick det bra.
Jag såg Gardells filmatisering av "Torka aldrig tårar utan handskar". Några av dem kände jag fina unga oftast män som så gärna ville leva, som så gärna ville kärlek till varje pris.
Vi satte inte bara handskar på våra händer utan även på vår innerlighet och vår humanitet. Vi satte på oss plast av fördomar för att dölja vår egen rädsla och vår egen litenhet och vår egen dödlighet. Vi stod inte upp för våra patienter utan lade på en plastfilm för att slippa se våra egna fördomar. Vi stod inte upp för bögarna och i många fall förvägrade vi dem deras rätt till en jämlik vård på lika villkor. Vår rädsla gjorde att vi glömde all etik all moral som vi är skyldiga våra patienter.
Vi måste börja våga prata om just det.Låt inte rädslan eller dumheten ta över. Hat dödar- inte kärlek!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar