När alla jourbutiker är stängda

 Så rullar historiens Hjul
och spinner ett nät
av människors liv

Så etsar sig ögonblick fast
och bränner en bild
av förrunnen tid

Så bildas en gnistrande väv
som berättar om klassernas kamp

Så håller en tiggare fram
sin dåtid och nutid
i samma hand

Så börjar historien nu
och framtiden är idag, idag!


 Vi äro tusenden
Som levt
i ofrihetens tid


Vi äro tusenden
som beslutat oss
ta strid

 Varje droppe av vårt blod
som färgade den vita
jorden

 Varje bråkdel av den tid
som bestulits oss av
livet

 Ska vi erövra igen
Vi äro tusenden

 Ska vi erövra igen
Vi äro tusenden
Vi äro tusenden
Som levt
i ofrihetens tid

 Vi äro tusenden
som beslutat oss
ta strid

 Varje droppe av vårt blod
som färgade den vita
jorden

 Varje bråkdel av den tid
som bestulits oss av
livet (?)

 Ska vi erövra igen
Vi äro tusenden

 Ska vi erövra igen
Vi äro tusenden


Så rullar historiens Hjul
och spinner ett nät
av människors liv

Så etsar sig ögonblick fast
och bränner en bild
av förrunnen tid

Så bildas en gnistrande väv
som berättar om klassernas kamp

Så håller en tiggare fram
sin dåtid och nutid
i samma hand

Så börjar historien nu
och framtiden är idag, idag!

Finaste Anne - Christine, du som var med när det begav sig och gick in i kampen för kvinnors rättigheter när ingen annan gjorde det. Det känns så märkligt att prata om dig i imperfekt  För mig är du lågan det som höll mig brinnande.Det känns ännu mer absurt att skriva var, när vi alldeles nyss i sommaren träffades, så levande med blommor runt halsen i regnbågsparaden, att ta strid för de som inte har rättigheter var för dig viktigast. Jag minns dina inlägg i debatten, jag minns din berättelse om hur ,och varför du varför du blev socialist.
 Du och jag pratade om vikten av feminismen om papperslösa den där gången jag när jag först kom till parti lokalen.. Du fattas mig du fattas mig som ett sår i mitt feministiska hjärta. Kanske var du den som fick mig att komma tillbaks att ta kampen när jag egentligen inte orkade.Det var elden och att elda under vreden att kunna sätta ord på orättvisor .
Kristina Lugn skrev 
"Döden kommer som en oväntad gäst när alla jour butiker är stängda"
Någon annan lär ha sagt; att vill man ha resan får man ta ändstationen fastän det var livet man ville ha och just nu känns det klokt och sansat men min sorg känns inte så, den är eldfärgad såsom din kamp . Vi förblir tusenden och åter tusenden i kampen finaste Anne - Christine