Visar inlägg med etikett feminism.. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett feminism.. Visa alla inlägg
tisdag 5 mars 2013
Systerskap ger styrka!
I Borås fick pojkarna åka på bowling och flickorna rita hjärtan till alla hjärtansdag. Ganska talande faktiskt för vår tid där vi tror att vi uppnått jämställdhet och förnekar sambandet som ovan nämnts med lägre lön. Kvinnor har lägre löner och det ursäktas med att de varit mammalediga. Föräldraledighet som män tar ut bestraffas inte med lägre lön så argumentationen faller. Förutom att de betraktas som hjältar varje gång de byter en blöja så påverkas löneutveckling inte nämnvärt
I en rapport från förra året framkommer att kvinnor inte bara har sämre lön de har betydligt sämre möjligheter att påverka sina arbetstider möjlighet till micropauser som ett toalettbesök. Kvinnor har betydligt sämre förmåner på jobbet. Kvinnor får oftare kaffe sanktionerat av arbetsgivaren medan män får leasing bil, jobbdator och mobiltelefon.
För er som fortfarande tror att jämställdheten gått för långt vill jag låta hälsa ;nej vi är knappt halvvägs och redan vunna segrar måste vinnas igen. Motståndet mot aborter och preventivmedel är en sådan fråga.
Miljöpartiet som inom ramen för jämställdhet driver en motion om forskning studier om män och manlighet. Lite kuriosa men miljöpartiet vill i jämställdhetens namn göra lite mer studier på män. Nu behövs inte det all forskning om människokroppen utgår från män som norm liksom all annan forskning.
Motståndet mot aborter och samtidigt i Sverige börja diskutera surrogatmödraskap som ett sätt att få barn är betydligt värre. Graviditets komplikationer dödar enskilt flest kvinnor per år och då är graviditet inte ens klassat som en sjukdom. Nej, kvinnor är inga behållare för barntillverkning den föreställningen dog förhoppningsvis i det antika Grekland.
Nej, vi ger inte av på takten hela lönen halva makten!
måndag 11 juni 2012
När alla jourbutiker är stängda
Så rullar historiens Hjul
och spinner ett nät
av människors liv
Så etsar sig ögonblick fast
och bränner en bild
av förrunnen tid
Så bildas en gnistrande väv
som berättar om klassernas kamp
Så håller en tiggare fram
sin dåtid och nutid
i samma hand
Så börjar historien nu
och framtiden är idag, idag!
Vi äro tusenden
Som levt
i ofrihetens tid
Vi äro tusenden
som beslutat oss
ta strid
Varje droppe av vårt blod
som färgade den vita
jorden
Varje bråkdel av den tid
som bestulits oss av
livet
Ska vi erövra igen
Vi äro tusenden
Ska vi erövra igen
Vi äro tusenden
Vi äro tusenden
Som levt
i ofrihetens tid
Vi äro tusenden
som beslutat oss
ta strid
Varje droppe av vårt blod
som färgade den vita
jorden
Varje bråkdel av den tid
som bestulits oss av
livet (?)
Ska vi erövra igen
Vi äro tusenden
Ska vi erövra igen
Vi äro tusenden
Så rullar historiens Hjul
och spinner ett nät
av människors liv
Så etsar sig ögonblick fast
och bränner en bild
av förrunnen tid
Så bildas en gnistrande väv
som berättar om klassernas kamp
Så håller en tiggare fram
sin dåtid och nutid
i samma hand
Så börjar historien nu
och framtiden är idag, idag!
Finaste Anne - Christine, du som var med när det begav sig och gick in i kampen för kvinnors rättigheter när ingen annan gjorde det. Det känns så märkligt att prata om dig i imperfekt För mig är du lågan det som höll mig brinnande.Det känns ännu mer absurt att skriva var, när vi alldeles nyss i sommaren träffades, så levande med blommor runt halsen i regnbågsparaden, att ta strid för de som inte har rättigheter var för dig viktigast. Jag minns dina inlägg i debatten, jag minns din berättelse om hur ,och varför du varför du blev socialist.
Du och jag pratade om vikten av feminismen om papperslösa den där gången jag när jag först kom till parti lokalen.. Du fattas mig du fattas mig som ett sår i mitt feministiska hjärta. Kanske var du den som fick mig att komma tillbaks att ta kampen när jag egentligen inte orkade.Det var elden och att elda under vreden att kunna sätta ord på orättvisor .
Kristina Lugn skrev
"Döden kommer som en oväntad gäst när alla jour butiker är stängda"
Någon annan lär ha sagt; att vill man ha resan får man ta ändstationen fastän det var livet man ville ha och just nu känns det klokt och sansat men min sorg känns inte så, den är eldfärgad såsom din kamp . Vi förblir tusenden och åter tusenden i kampen finaste Anne - Christine
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)