Jag har skrivit på min blogg i ett år så jag borde ha födelsedagskalas, istället rinner tårarna ner för kinderna. Jag gör utflykter till minnen om och om igen sorgen i bröstet som en klump. En del människor går inte obemärkt förbi de fastnar i det som kallas själen . Förbereder inlägg i det rummet i själen . Egentligen kom våra samtal att handla om två saker papperslösa och kvinnor och det är vad jag ska prata om i morgon.
Gruppen våldsutsatta kvinnor, som är papperslösa har efter ett beslut i kommunfullmäktige rätt att få ett skyddat boende enligt ett beslut i kommunfullmäktige ändå är det inte så. En klapp på axeln kan det bli med ord om så illa kan det inte vara.... Kvinnor som kommer blåslagna ändå ifrågasätts hotet och vad än värre är så tar man egna initiativ till att ringa polisen och berätta att de har en kvinna här som inte har uppehållstillstånd. Att höja rösten för de som inte kan tala för sig själva blir allt mer viktigt. Jag minns att motionen gick ut på remiss och några svar etsade sig fast i mnnet svaren gjorde ont. Svaret handlade om att dessa kvinnor riskerade positiv särbehandling om de fick skyddat boende. Jag såg bara panik i ett par ögon och hur en kvinna visade mig sina blåmärken som täckte stora delar av kroppen liksom ärren från tidigare misshandel som mer liknade tortyr, brännmärken efter cigaretter. Jag märker att min röst får inslag av vrede, den darrar och jag kan knappt andas. Du måste , måste anmäla viskar jag. Till vem då svarar hon? Till vem? En helt adekvat fråga utredningen kommer läggas ned då offret avvisats , då finns ingen målsägande... och då rinner tårar ner över kinderna de blöter dina kläder din slöja som täcker blåmärkena. Det är även mina tårar min ilska vrede och frustration. Det är vardag och jag har lämnat den för att i politiken faktiskt sätta ord och försöka göra någon jävla skillnad. Kvinnan med blåmärken och ärr efter tortyr sätter inte bara ord på varför de mänskligarättigheterna är viktiga . Konventionen är absolut och inte någon gång eller under några omständigheter förhandlingsbar. NU och HÄR gör skillnad och jag höjer rösten för de som inte kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar