Lite tankar om Attac , ekonomi och EU

Attac rörelsen har jag aldrig varit med i. Jag läste internationella relationer och u-landskunskap och blev på så sätt involverad i rörelsens idéer. Rörelsen har som mål att dämpa marknaden av flera skäl  att inte utestänga tredje världen att stoppa den enorma miljöförstörelse som pågår. Ett nyckelord för att bromsa kortsiktiga investeringar är Tobinskatten som innebär en internationell skatt på transaktioner det bromsar inte långsiktighet men har effekt på kortsiktiga treansaktioner.
Attac rörelsen var en av de rörelser som var med i antiglobaliseringsrörelsen  Jubel 2000.Vid toppmötet i Seattle var attacrörelsen med i ickevåldsmanifestationer som protest mot WTO och G-8   Generellt sett anser de att internationella finansiella institut och företag undergräver lokala möjligheter till att fatta beslut. Den globala rättviserörelsen kritiserar egentligen inte globaliseringen i sig, utan snarare kapitalismens och USA:s världsdominans. Där de fattiga länderna får betala ett högt pris  där de rika länderna dikterar de fattiga ländernas villkor.
Det finns många som sagt att om man inte är med i EU kan man inte påverka inte då heller skulle jag vilja säga. EU är ingen solidaritetsförening även om man vill försöka få till någon form av samarbete EU är i grunden en ekonomiskförening som vilar på liberala och marknadsekonomiska ideer. Det är först och främst en handels organisation en klubb för rika länder att diktera handelsvillkor. Kärnan i det europeiska samarbetet har traditionellt sett varit att skapa en gränslös inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer, kallade ”de fyra friheterna. 
GATT som stod för för general agreement of trades and tariffs är ett multinationellt avtal som gäller att minska tullavgifter mellanländers affärer på vissa varor varor som inte är med i avtalet är produkter som traditionellt varit huvudsakliga näringar i tredje världen som textilier och jordbruksprodukter. World trade organisazation tog över mötena och överenskommelsen i och har fortsatt i samma anda. Ett problem är att många konferenser om hållbar utveckling och minskad fattigdom inte sätter detta i sitt ekonomiska och ideologiska sammanhang. En del av de ekonomiska företeelser  som jag beskrivit är historia men andan finns kvar där de rika ländernas agenda alltid är dold för de fattiga där företag och banker utan någon demokratisk förankring får ett stort spelrum . Det är inte samarbetet som vi har något emot det är ideologin om marknaden som enda rörelse och att marknaden alltid får företräde före välfärd sjukvård gemensamma skattepengars ändamål.