Lucia och SD

I helgen så paraderade extremhögern på mynttorget dels så skanderade de sitt hat mot invandrare men också hatet mot riksdagen och i förlängningen även demokratin.Det är Salemmarchen som nu flyttat in i stan  Sverige demokrater är vanligtvis inte med och inte denna gång heller iallafall inte officiellt deras ungdomsförbund hade nog ett visst deltagande. Sverige- demokraterna har ordnat egna demonstrationer under samma tema  den såkallade svenskfientligheten.
SD hade idag gapat och skrikit om att killar inte ska vara Lucia ursäkta mig men att de värnar så om en främmande tradition där en kvinna  från Syrakusa faktiskt vägrar att böja sig för övermakten sången är en italiensk fiskarsång allt annan än svensk. Kanske är det inte en jättepolitisk fråga om killar kan vara Lucia och kanske kan skolorna vara så genusutbildade att de faktiskt kan avgöra detta själva.
Något som däremot är ett politiskt ställningstagande är biståndets vara eller icke var och att en del av biståndet skall gå till kvinnorshälsa där kravet om kvinnors rättighet att själv bestämma över sin kropp om och när hon vill vara gravid och vem hon vill ha barn med. Reproduktivhälsa innebär lagliga och säkra aborter, Nu är SD ett antifeministiskt parti och tyckte inte att detta skulle stödjas trots. Innan de tog strid för Lucia skulle de kanske läst legenden där Lucia vägrar att gifta sig med en prins .
Den rasistiska ideologin är också kvinnofientlig i den mening att de inte vill att kvinnor är med och fattar beslut inte ens över den egna kroppen.
Demokrati innebär mer än att alla får bröla ut sitt budskap det handlar om att upprätthålla samtliga artiklar i konventionen om de mänskliga rättigheterna.

Grattis Jonas

Valberedningen presenterade sitt förslag idag till partiledarposten och det blev Jonas Sjöstedt . Jonas kommer bli en bra partiledare!

En historia bakom mitt engagemang

ockupation av  Norge och Danmark den 9e april 1940

Jag skriver mycket om vikten av att arbeta emot den rasism som smyger sig in och nu tagit plats i TV soffor, vid köksborden. Det finns en historia bakom mitt engagemang som började under andra världskriget 70 år sedan då tyska trupper invaderade Danmark. Sverige hade en ganska flat politik mot Nazisterna  men en del svenskar som bodde i Norge och Danmark deltog aktivt i motståndsrörelsen en del hjälpte judar att fly undan förintelsen bland annat i Danmark . I Danmark lyckades alla judiska medborgare fly och de hjälptes av människor en av dem var min mormor. Mormor var svensk och arbetade  barnflicka i Danmark i slutet av 30-talet under hon var även där under ockupationen men återvände till Sverige ganska snart.Jag vet inte om min mormor visste hur Nazisterna straffade de som aktivt hjälpte den judiska befolkningen eller aktivt deltog i motståndsrörelsen och hur hon vågade göra detta farliga arbete vid sidan av sin tjänst som barnflicka.

Danska motståndsrörelsen anordnar en strejk 1944

Jag anser att analysen om rasismens frammarsch saknas eller helt uteblir  EXPO som är den tidskrift som kartlagt vitmakt, SD NationalDemokraterna  för ingen djupare analys utan publicerar endast sin kartläggning.Anna - Lena Lodenius har viss analys på sin blogg men är nog den enda. Om vi ska undgå historiens misstag i den mediala tiden så krävs att ideologier ses i sitt sammanhang i en samtid. Hur ser samtiden på retoriska likheter mellan dåtidens Tyskland och de högerpopulistiska rörelserna med rötter i rasistiska partier? Min mormor var en vanlig bondflicka från Halland utan några ideologiska aspekter utan handlade med ryggraden så som vi kanske alla skulle gjort men historien visar dock på motsatsen att det var få som visade mod och hjälpte judar undan förintelsen. Vilka är det som gör skillnad och vad utmärker dem?

Jämställdhet och barnomsorg

I går skrev en förskolerektor att hon ville ta bort maxtaxan i tron om att barn skulle vara mindre på dagis samt att barn har det bättre hemma. Föräldrar betalar nog någon procent i kostnader genom avgifter vi betalar betydligt mer på skattesedeln. Dagisrektorn har ett reaktionärt och anti feministiskt resonemang som ger kvinnor mer dåligt samvete. Kvinnor tar ett betydligt större ansvar för hemmet och barnen pappor tar endast ut 23% av föräldraförsäkringen och då i samband med storhelger och stora sportarrangemang. Det verkar som om redan vunna segrar måste vinnas igen och att ge sig på oss småbarnsmammor är fegt och osolidariskt. Räkna istället på det gratisarbete som utförs,  när någon måste passa mina barn då jag jobbar flextider nätter kvällar vanliga helger och storhelger då finns ingen barnomsorg, alla städningar av dagisgårdar, pysseldagar för att förbättra miljön som kuddrum.  Kvinnors insatser på arbetsmarknaden måste vara lika viktiga som männens men så är det inte från första stund har jag fått veta vilken ynnest det är att få dagisplats så att jag kan arbeta. Min make har inte fått dagisplatsen presenterad på det sättet trots att det är jag som stod för stålarna i hushållet och arbetat sedan mina barn varit fyramånader helger kvällar och nätter. Är det 2011 eller är det 50-tal kan man verkligen fråga sig ? Jag vet inte hur det är ställt med genusperspektiv i förskolan om de tror att pappor är kapabla att sköta barn och att kvinnors betalda arbete är onödig lyx. Varför ringer de alltid till kvinnor och aldrig till män om prickar, eventuell sjukdom eventuell snuva eller trötthet?
Snälla förskollechefer inser ni inte att försämringen av barnomsorgen handlar om dålig planering som ni själva delvis är ansvariga för, om att skatterna sänkts för höginkomsttagare och att kostnader höjts för låginkomstagare med tio procent. Många skulle säkert vilja vara hemma mer  med barnen men en provanställning kräver ofta hög närvaro och att föräldraledighet liksom att vab inte ses med blida ögon. Kvinnor har också rätt att få en bra pension vilket inte är möjligt med deltidssarbete för att utföra arbete i hemmet. Det är inte en ynnest att kvinnor får arbeta vi betalar skatt och bidrar tillsamhället på samma sätt som män undrar vad ofrivilliga deltider kostar i mnskade skatte intäkter. Helt klart är skattefinasieringen mycket mer än de avgifter som betalas för barn omsorg. Barn mår inte bra av stressade föräldrar inte heller mår de så jäkla bra av ökade inkomstklytor och ojämställda hem .

Klasskamp

Min pappa är arbetarbarn och har alltid varit stolt över det och i veckan läste jag en blogg om klassresa och tomrummet att prata klass inom vänstern. Mina barn är arbetarbarn mina föräldrar var visserligen akademiker men pappa har nog alltid hållit kvar vid arbetarklassen. I mitt hem motarbetades allt borgerligt, som vilken kniv man skulle börja med om det var förrätt, liksom hur man beter sig på sittningar i de högre klasserna.Mina barn har det helt klart sämre än vad jag hade det de har absolut inte egna rum, de ärver betydligt mer efter varandra än vad jag gjorde, vi har aldrig varit på någon semester utomlands  aldrig skidsemester och knappt annan semester heller. Skolklasserna är större och de har mindre rätt till att få hjälp när de inte förstår liksom att samhället är hårdare och utslagning börjar tidigt De rikare blir allt rikare som att några få procent äger 40% av den samlade förmögenheten och att de som var fattiga har fått sina inkomster minskade med nästan 10% . Jag kan också inse att det här med att bildningen sitter i bordsskicket blivit en innegrej för att skilja agnarna från vetet och en borgerlig elit får lägga ribban. I tider av djupa ekonomiska kriser har arbetarklassen varit stark med solidaritet men nu så har arbetarrörelsen och framförallt socialdemokratin den absolut djupaste krisen i historien. Det börjar bli viktigt att prata klass även om många inom vänstern är akademiker men ett samhälle som ser upp till företagsamhet , bordsskick , middagsbjudningar och ser ner på arbetare och arbetslösa och sjuka. Ett samhälle som lägger vikt vid bordsplaceringar gafflar och etikett istället för jämställdhet och solidaritet är inget bra samhälle.

1a december

Idag minns vi särskilt de som dött i AIDS och det är en tung dag, och vi uppmärksammar de som lever med HIV kampen mot fördomar och kampen mot AIDS. I flera länder söder om Sahara dör den arbetsföra befolkningen mammor och pappor i AIDS och kvar blir barn små barn som får tas om hand av syskon som inte är vuxna eller far och morföräldrar.
AIDS bekämpas inte med moralpanik, inte heller med straff eller hot om straff  HIV och AIDS bekämpas genom att vi öppet kan tala om sexualitet. Många förknippar HIV med homosexualitet trots att de flesta som fått HIV fått det i en heterosexuell relation. Under många år så fanns inga väl fungerande medicineroch HIV var ett potentiellt hot mot livet idag finns läkemedel som gör att HIV positiva kan leva länge om de får tillgång till mediciner och en bra vårdkontakt . I fattiga länder så kan inte alla få läkemedel oftast bara de som kan betala. Hiv kallades världens mest demokratiska virus på 90 talet alla dog av det i dag är HIV lika lite demokratiskt somnågon annan sjukdom. Kvinnor drabbas i större utsträckning än män, fattiga får mindre tillgång till vård än rika, fattiga barn drabbas hårdare än rika barn. Läkemedels bolagen tillverkar inte mediciner av snällhet utan för att tjäna pengar och de struntar i om människor dör. I vissa länder Söder om Sahara är upp till 40% bärare av viruset många av dem utvecklar AIDS och dör. Även i väst världen ökar antalet smittade och man kan fråga sig varför? Det finns inga garantier för att de antivirala medel som används idag för all framtid kommer vara funktionella och någon bot finns inte.

Många får panik vid epidemier och ropar på straff och konsekvenser så att smitta inte ska spridas. Straff är ingen medicin människor kommer bli kära och ha sex oavsett. Det handlar nämligen ofta om kärlek passion och vår lust. Det handlar väldigt lite om att människor avsiktligt försöker smittas med HIV. Sverige har en hård lagstiftning och den som har sex utan att berätta om sin HIV status riskerar att låsas in. Det har inte hjälpt någon. Sverige bör se över lagen straff är ingen bra medicin.

Ett litet påpekande

Roligt med många läsare och eftersom jag har många läsare så vill jag passa på att tala om att jag är medlem i Vänsterpartiet jag företräder partiet i en nämnd ,men det som jag skriver här men det jag skriver på bloggen är personliga ställningstaganden och inte alltid partiets. Jag hänvisar till andra sidor och i dag fick jag ett påpekande från Alex Bengtsson på EXPO det gäller ett inlägg om SD och eventuella Nazisympatier hos en  av deras företrädare.  Jag har därför tydliggjort inlägget och vilken artikel jag använt och även publicerat Alex kommentar.

Idag visar en undersökning både i GP och Aftonbladet att 6% av Sveriges befolkning har förtroende för SD och det är färre än de som röstat på dem. Min högst personliga åsikt är att den bruna färgen aldrig går ur trots att de byter nationalism mot socialkonservatism, eller handböcker i mjukavärden.  Det är bra att 94% av Sveriges befolkning inte har förtroende för dem eller deras hets mot muslimer.