Under många år var jag aktiv i Röda korset och i Göteborg och vi hade samarbetsprojekt med distrikt i Etiopien ett var Arsi ett annat var Norra Shoah och ett tredje var Gambella. Stämningen var ofta ganska stel men en utav tjänstemännen från det Etiopiska Röda Korset var frispråkig. De andra tjänstemannen hade mer stått med mössan i hand bockat och tackat för småsmulor. Mannen från Gambella började prata om fördelningspolitik och om det oerhörda i att Europa och västvärlden inte stod för en rättvis fördelnings politik gentemot de afrikanska staterna. Han kallade vårt arbete och syftade på biståndsprojekt mellan Västvärlden och afrikanskastater för lekstuga helt rätt i vissa avseenden även om intentionerna var goda. Han menade att, vi iden rika världen, aldrig behövde ta arbetet på allvar men för folket i Etiopien så var alla samarbeten handlade omliv och död. Det var inte vi som svalt eller dog vi varliksom alltid på den säkra sidan. Starka ord i Röda Korset och naturligtvis inte sagt i ett officiellt sammanhang utan under ett samtal på gräsmattan utanför Hagabion den 11e september. Han pratade om rättigheter för de som bodde levde och arbetade i Gambella distriktet om att de hade samma rättigheter.
Röda Korset pratar mer än gärna om mänskliga rättigheter men när det kommer till att förverkliga så blir det skrämmande tyst. Mänskliga rättigheter handlar om mer än små bidrag det handlar om förändring avstyrkeförhållanden och fördelning av resurser. Det blev tyst i salen damerna som gjorde babypaket och höll i julbasarer och andra små välgörenhetstillställningar ville fortsätta med det. Inte ställa sig på barrikaderna och kräva mänskligarättigheter. Ja, suckade publiken, stackars man han har nog upplevt en kulturkrock bäst att han får åka hem till sin egen kultur. Det är jobbigt med kontraster...
Gambella hade enorma problem och babypaket hjälpte inte. Människor dog av svältrelaterade sjukdomar, kolera, malaria även i Gambellaområdet där man förflyttade folk för oljan och andra fyndigheter ständig exploatering och ständiga stridigheter vid gränsen.
Tillbaka till Johan och Martin som tog en stor risk för att påvisa samband mellan allvarliga kränknigar av mänskliga rättigheter och Lundin Oilgruppen med Africa Oil som exploatör. Viljan att visa på att det finns ett motstånd och att vilja förändra villkor som bolag från väst är med och dikterar. Det har länge funnits ett sådant motstånd och ifrågasättande från personer som lever i Etiopien. Det är inte ofarligt men de gör det ändå. Tjänstemannen som jag träffade inom ramen för ett samarbete ifrågasatte ville förändra och det handlade inte om kulturkrockar och kontraster utan om att vilja förändra. Det är inte terrorism, utan att vägra stå med mössan i hand och tacka. Tiden var nog inte riktigt mogen för det just då, fast när är tid för förändring och rättvisa mogen? Martin Schibbye och Johan Persson visste att det var farligt men gjorde det ändå. Lämnade den säkra sidan
