Det blåser kallt

Igår var jag på en manifestation mot islamofobi och  till skydd för svenska moskéer. Det blåser kalla vindar. Precis som Alice Bah Kunke säger kommer det systematiska arbetet från riksdag och myndigheter fem i tolv.
Det nya året börjar som det gamla slutade med nya attentat mot muslimska bönerum.Korta notiser och inslag, istället väljer media att stort slå upp att 40 flyktingar från Syrien vägrar gå ut ur en buss.
Vilket nyhetsvärde har det vem appellerar det till?
Jag skriver så här på fb
Jag orkar inte ens kommentera alla dumma kommentarer kring strejken i Östersund En präst i Latinamerika sade så här Det är inte av ditt goda du ger till den fattige utan det som rätteligen till hör denne.
Jag vet hur kommunikation mellan Migrationsverket och flyktingar kan gå till. I bland  är det rena lögner som serveras.
Det här fyrtio, är personer som aldrig kunnat tro på myndigheter som flytt med hjälp av smugglare över hav och sedan åkt ett antal hundra mil genom Europa och på vägen förlorat hela sitt livs besparingar . Någonstans på vägen mister man man något viktigt sitt eget värde och blir någon annan i någon annans kläder..
 Den absoluta avgrunden där man inte längre har något att förlora.
En buss med 40 personliga tragedier som vill på något sätt få kontroll över sina liv för man har inget absolut inget att förlora för hela ens existens känns in i märgen ändå förlorat
Bilden av välgörenhet att buga och bocka bilden av Oliver Twist som ber om mer mat då han är hungrig. Det hatbrott som svenskar utför försvinner helt. Istället läger man ut bilder på så kallat otacksamma flyktingar.

Det blåser kallt vetskapen att det inte är slut på hatbrott mot landets moskéer gör omgivningen kall. Det är viktigt att berätta om hatbrotten om vilka som gör det och varför,att sätta det i den kontext vi alla lever i.