Till kritik av den allmänna debatten

 Jag får så många gånger höra att det gått för långt och då menas invandringen i allmänhet och deras rättigheter som individer i synnerhet.Rättigheter som vi alla har som rätt till hälso -och sjukvår, rätt till respekt för sin tro, rätt till arbete rätt till liv rätt till beskydd. Jag hör även personer i mitt eget parti höja röster för att våga prata om problemet i särskilda grupper.  Vad är det om inte rasism inbäddat i någon form av missriktad välmening.  Samtidigt som vi beskyller varandra för att inte prata om "det"så har media upptagit nästan sextio procent av mediautrymmet till att diskutera invandringens problem om just "det" som man kallar problemet. Så vad är det vi inte hela tiden diskuterar.?
Vi har kommit till en situation där alla partier numera dras med i problematiseringen för att "våga" prata om problemet kanske vi kan vinna några poäng från de högerpopulistiska partierna . Trenden i övriga Europa visar helt motsatt effekt en framgång för dessa främlingsfientliga  partier och nybildning av partier på den extrema högerns kant när vanliga partier övertar främlingsfientlig retorik .Vi den allmänna debatten tillåter rasismen att ta fäste och beskyller inte  längre rasisterna för den. Nej vi beskyller istället, hur inkonsekvent och obegripligt de än kan låta; invandrarna för att vi blir rasister. Vi påstår att mottagande av asylsökande gör att människor blir rasister. Vi inbillar oss att de får något som inte vi får och på så sätt legitimerar vi våra åsikter.
Var har vi hamnat?


Det finns numera en acceptans för att ett riksdagsparti utmålar farhågor om ett muslimskt övertagande likaså att den svenska kulturen är hotad. Om vi inte accepterar det så måste vi mer organiserat motarbeta ifrågasätta dem och motbevisa.
  Talespersoner för ett riksdagsparti  kan utan problem stå på fyllan och barrikadera sig med järnrör. En kvinna som modigt nog säger ifrån kallas hora. Ingen personlig ursäkt utgår istället så fylls det mediala utrymmet  med rapporter om fler sympatier för partiet med järnrör. Det blir en presskonferens med hummanden och ett klargörande vi svarar inte på fler frågor. Det var dumt vi var fulla.
Var har vi hamnat? Vilket annat parti skulle komma undan med den förklaringen?

Även i politikens finrum blir det accepterat med ord om att ger vi dem (invandrarna) ett finger så tar de hela handen . En diskussion, om att lägga en studiedag i samband med andra högtider än de kristna, när det diskuteras i en nämnd i en svensk kommun.  Är det en SD-företrädare som säger det? Nej, en helt vanlig socialdemokrat någonstans i Sverige. Det till trots att svenskarbetarrörelse drivit igenom en sekularisering av skolan.
Åter igen var har vi hamnat ?



Männen i partiet med järnrör benådades snabbt de avsade sig sina platser på ledande positioner, en resa till Ungern och sedan kan man komma tillbaka till riksdagen och delta i en omröstning. Den modiga unga kvinnan som kallats hora fick ingen ursäkt, Soran som kallades babbe fick ingen ursäkt.
På avpixlat kan man läsa att s.k pk- journalister bör få sig ett besök och avpixlats läsare får hjälp med adressen. Åsa Linderborg tvingas bo på hemlig adress efter allvarliga hot.
Har den medialadebatten börjat ta just hoten på allvar. I viss mån men absolut inte tillräckligt . Fortfarande avkrävs inte det riksdagsparti med starka kopplingar till nätsidan  avpixlat att ta avstånd från den. De avkrävs inga långa intervjuer, inga förklaringar inga åtgärder.
Den mediala debatten om rasismen blir fortsatt en diskussion om problem med invandring. Ett jolmande från alla håll och kanter pinsamt nog även från delar av arbetarrörelsen, om de alltså invandrarna i allmänhet och muslimerna i synnerhet som är på väg att ta hela handen. Inkonsekvent beskyller vi dom för att göra oss till rasister på samma sätt som man alltid beskyller kvinnan för att locka män till sig vid våldtäkt och utföra brottet.

Rasismen i vår närhet som omedvetet nästlat sig in i våra hjärnor och får oss att beskylla redan utsatta och marginaliserade. Sanningen är den; att det är vi själva som tillåter hatet att flöda som göder tankar om särrättigheter för invandrare som faktiskt inte ens existerar.

 Ta ett exempel, de 186 miljarder kronor som förflyttats från vår allmänna och statliga kassa att bekosta välfärden har hamnat i redan välbeställda, ofta vita mäns fickor genom skattesubventioner. Redan rika har fått subventioner genom sänkta avgifter, sänkta skatter.
 Idag äger en procent mer än sjuttioprocent av landets tillgångar. Pengarna har inte förflyttats till att göra det bättre för nyanlända flyktingar, för kvinnor med utländsk bakgrund, snarare tvärt om de har fått det betydligt sämre. Pengar som skulle gått till vår välfärd hamnar som groggblandarhjälp åt rika och välbeställda. Ursäkta mig men vem är det som tar hela handen? Vem har egentligen fått särrättigheter?

Vi ältar invandrarproblem i det oändliga låt oss stanna upp och konfrontera oss själva. Vi har ett rasistiskt synsätt när vi gör skillnad på oss och dem. Vi är inkonsekventa när vi tar över rasistisk retorik och beskyller invandrare för att göra oss till rasister. Det är ett problem med yttrandefriheten när journalister blir hotade och får gå under jorden för att de granskar en nätsida kopplat till ett riksdagsparti. När samma parti inte tar avstånd från nätsidan. Vi öppnar upp för en allmängiltig rasistisk åsiktsopinion om vi börjar ta över rasistiska partiers analyser och problemlösning för att våga prata om problemet.
Om vi vill ha ett samhälle byggt på solidaritet och demokrati låt oss istället rikta kampen mot de verkliga orättvisorna och mot de krafter som med våld och hot försöker tysta demokratiska förespråkare, de som kritiskt granskar vår samtid.

Mina barns skola där rasistiska symboler målats på varje vägg. Det är inget vanligt klotter det är hakkors på varje vägg och inget. En systematik i hat och förakt som får mig att frysa in i märgen en kall februaridag och frågan är än mer berättigad var har vi hamnat?