Tigga blöjor i välfärds Sverige

Debatten  och märkandet av ord ,siffror och statistik har fortsatt. Samtidigt så är det soppkök Stockholm idag dit många fattiga hänvisas.Flera kyrkor i nordost delar ut mat kläder, mat ,blöjor och välling till behövande ett enorm socialt arbete och oftast det enda i Göteborgs nordöstra stadsdelar. Bara i Bergsjön så är vartannat barn fattigt.
  Tongångarna om vad fattiga får och inte får, liknar dem som funnits och som fanns långt innan välfärds Sverige.  Trots vetskapen om att vi har ohyggligt rika personer i Sverige så hamnar diskussionen om fattiga föräldrar verkligen är tillräckligt tacksamma och försiktiga med pengarna. Som när den vite medelålders mannen moraliserar över en ensamstående mamma som röker och inte har råd med att skicka sitt barn på skolresa för 200 kr. Den vite medelålders journalisten vet inte att skolan skall vara kostnads fri och kanske det är det egentliga felet.. Moraliserandet över rökningen blir allt mer magstarkt. Det kan ju vara så att mamman som röker kompenserar det med att inte köpa kläder till sig själv, inte gå till tandläkaren, inte köra bil. Kankse svårt att sluta missbruk brukar vara svårt att sluta med. Barn har ingen egen ekonomi och blir utan skolresa om föräldrarna inte kan betala. De blir utan glasögon och mediciner om föräldrarna inte kan betala. Det är så enkelt Janne.
  Hur kan fattigdom bli relativt. Den finns här och nu och den ökar. Genom att diskutera relativitet så drunknar vi i diskussionen och nöjer oss med att barn inte lever i underjordens tunnlar. Vi tror i alla fall att det inte är så men alla barn som rymmer varje år hur lever de? En kompis som är regissör gjorde faktiskt en film om dessa samhällets olycksbarn barn i Sverige som levde i brunnar Har debatten om de verkligen är fattiga, om statistik gjort deras situation bättre? Knappast någon har reagerat på den filmen som gjordes för några år sedan.
Det blir en smula vulgärt när en vit man med makt i medelåldern går ut för att fråga läs ifrågasätta fattigas villkor i dag. Om det skriver Kristian Lundberg här. Kanske skulle även mina barn räknas som fattiga om vi inte hade fått pengar från min mamma under min sjukskrivning. Hade jag velat stå upp i TV och berättat om det? Vi har ingen bil vi åker inte på semester, i år så tyckte jag att Liseberg var onödigt dyrt. Jag röker visserligen inte (längre) ska jag tillstå Jag dricker inte alkoholsärskilt ofta helst inte alls och har inget dyrt träningskort. Jag bakar mitt bröd för att man faktiskt kan spara en slant på det och jag handlar det billigaste. Så jag kanske platsar in i bilden som självuppoffrande sexbarnsmamma...
 Eftersom att Janne Josefsson, tyckte att levnadsvanorna var viktigare än oskicket att kalla en skola avgiftsfri när den faktiskt kostar . När barn inte kan delta i skolresor? Inte kan ta med sig matsäck eller frukt till skolan? Någon stackars mamma som jag har kanske arbetat ihop till en fin mobil för att barnet hade riktigt bra betyg i skolan. Det har Josefsson mage att ifrågasätta trots att han själv har en femma ( jag avser mobilen knappast betyget).
Det kommer kosta mig ett antal tusenlappar bara för skolutflykter pengar som jag inte haft om min mamma inte varit rik och generös.En långtidssjukskrivning kan göra dig och dina barn till fattiga.
Det mest vulgära är att det finns riktigt rika människor med flera miljarder kronor som får skatteavdrag på skatteavdrag. Kamprad som anser sig för fattig för att betala svenskskatt. RUT-avdrag till överklassen så att de kan få städhjälp , drinkblandarhjälp matlagningshjälp samtidigt som ett antal barn äter havregrynsgröt till middag  till dess att barnbidraget kommer.  Ett annat är sänkt bolagsskatt och sänkt krogmoms som bara gynnat de som har ett bolag eller som har pengar till att äta på krogen. Det är vulgärt  och inte anständigt i ett land som har råd med välfärd till alla. I många delar av världen kan länderna inte själva stoppa fattigdomen hos befolkningen eller göra något åt den ;fattigdomen är för stor och länderna för fattiga. I Sverige skulle ingen behöva vara fattig om vi hade en annan fördelningspolitik. I alla samhällen oavsett rikedom så finns familjer som inte fungerar och därför behövs stöd för dem. Genom att märka ord siffror och ststistik blir ingen hjälpt och debatten om orättvisor måste ta fart och fokusera på just orättvisorna och på de som blir offer.En långtidssjuksrivning ett brutet ben kan vara skillnaden på fattig och rik? Ska det vara så?
Jag läser denna underbara blogg av Helena Duroj som dessutom är språklig virtuos. Hon skriver om barnfattigdom .Kaj Rajving skriver på sin blogg. Mycket läsvärt!