Systerskap ger styrka!

I Borås fick pojkarna åka på bowling och flickorna rita hjärtan till alla hjärtansdag. Ganska talande faktiskt för vår tid där vi tror att vi uppnått jämställdhet och förnekar sambandet som ovan nämnts med lägre lön. Kvinnor har lägre löner och det ursäktas med att de varit mammalediga. Föräldraledighet som män tar ut bestraffas inte med lägre lön så argumentationen faller. Förutom att de betraktas som hjältar varje gång de byter en blöja så påverkas löneutveckling inte nämnvärt
I en rapport från förra året framkommer att kvinnor inte bara har sämre lön de har betydligt sämre möjligheter att påverka sina arbetstider möjlighet till micropauser som ett toalettbesök. Kvinnor har betydligt sämre förmåner på jobbet. Kvinnor får oftare kaffe sanktionerat av arbetsgivaren medan män får leasing bil, jobbdator och mobiltelefon.

För er som fortfarande tror att jämställdheten gått för långt vill jag låta hälsa ;nej vi är knappt halvvägs och redan vunna segrar måste vinnas igen. Motståndet mot aborter och preventivmedel är en sådan fråga.
Miljöpartiet som inom ramen för jämställdhet driver en motion om forskning studier om män och manlighet. Lite kuriosa men miljöpartiet vill i jämställdhetens namn göra lite mer studier på män. Nu behövs inte det all forskning om människokroppen utgår från män som norm liksom all annan forskning.
Motståndet mot aborter och samtidigt i Sverige börja diskutera surrogatmödraskap som ett sätt att få barn är betydligt värre. Graviditets komplikationer dödar enskilt flest kvinnor per år och då är graviditet inte ens klassat som en sjukdom. Nej, kvinnor är inga behållare för barntillverkning den föreställningen dog förhoppningsvis i det antika Grekland. 
Nej, vi ger inte av på takten hela lönen halva makten!

Att överta retorik och förklaringsmodeller

Jag lyssnar på ett samtal två lärare pratar, och det kommer på tal om att någon anmälts för hot. Ja, han var ju inte svensk det är väl i deras kultur. De pratar om en förälder. Två lärare som arbetar på mina barns skola. Kommentaren jag hört så många gånger i så många sammanhang.
Hot och hot om våld är inte kulturellt betingat . Det handlar om utbildningsnivå snarare än om kultur och etnisktillhörighet.
Har det blivit ett helt accepterat begrepp i skola, i media i politiken, på alla nivåer att förklara situationer som man inte bemästrar med osvenskt beteende? Att överta enkla förklaringsmodeller som egentligen saknar all uns av sanning istället för att förstå att det handlar om den totala uppgivenheten i detta fall ett barn som inte fick stöd i skolan. Det handlar om skolans förmåga att uppfylla lagen om tillgänglighet mer än om etnicitet.
På samma skola mobbade en grupp föräldrar ut en lärare. Det var helt svenska föräldrar, diskuterades detta utifrån etnicitet? Knappast då finns andra förklaringsmodeller som inte innehåller kultur eller etnisk tillhörighet.
Vill jag att mina barn ska bli matade av retorik som handlar om etnicitet? Nej, absolut inte men vi är redan där.Vi använder 60% av vår mediala tid till att diskutera invandrare som problem. I många fullmäktige salar drar Sverige Demokraterna upp problemet med massinvandringen som i Falköping trots att det inte är problemet. Problemet är att bygden inte har särskilt stor inflyttning och en åldrande befolkning som behöver tas om hand. Det sker ingen inflyttning snarare utflyttning så massinvandring skulle troligen vara ganska bra  och säkra bygdens tillväxt och behov av arbetskraft i vård och omsorg.

Partier som tidigare tagit avstånd från SDs politik börjar svamla om gränser för invandring som ett sätt att minska rasismen och att skicka ut de som fått avslag på sina sylansökan bryskt och utan pardon. Låta polisen på Arlanda bära uniform och spärra in de som inte har pass eller "riktiga" ID-handlingar. Det är inte förbjudet att fly. Det är en rättighet och personen har inte begått ett brott utan utövar sin rätt att lämna sitt land och söka asyl. Att använda ord som volym istället för människor av kött och blod med samma rättigheter och samma värdighet som vi själva, vittnar om en kraftig avhumanisering
Hur lite människa står du ut att vara? Anna Hellgrens fråga är berättigad

Att överta rasistisk och främlingsfientlig retorik; är inte att våga prata om problemet det är att själv bli främlingsfientlig och rasist. 

Idag fyller Vi tar kampen 1 år !

En reva i demokratin

Det handlar om att avbryta  vigslar om att hämta papperslösa barn i skolan . Det har högre prioritet än att jaga personer som verkligen begått brott.  Oavsett vem du är var du kommer ifrån har du grundläggande mänskliga rättigheter. Sverige bryter mot dessa genom REVA .

REVA är polisens nya namn på hur man bäst hittar papperslösa och avvisar dem. Det betyder barn svårt sjuka personer och som vanligt är det högt testosteron flöde och noll tolerans för personer som faktiskt flytt undan en diktatur.
 Det är inget brott att vara papperslös det är inget brott att fly till ett annat land.Läs här.
Det är inte olagligt att vårda eller hjälpa en person oavsett hans medborgerliga status. 
 Det är olagligt att ange en papperslös person som du fått kännedom om , om du arbetar i socialtjänsten, på skola eller i sjukvården eller i ett annat yrke där du har sekretess. Brott mot sekretess kan ge upp till två års fängelse.  Det är däremot kriminellt !

Polisen har nu strukturerat börjat be personer med utländskt utseende att visa leg i storstäderna i tunnelbanan. Läs mer om metoder här

Moderna ord

Hon säger det med fascination i rösten det är stabsläge på samtliga sjukhus i vår stad. Stabsläge ett ord som kommer från försvaret från armén det militära.. Det som beskrivs är sjukhusens brist på platser i december där epidemier av influensa florerar, tillsammans med vanliga vinter förkylningar. Inte krig ingen svår olycka utan vanliga åkommor som gör att personer som redan är sjuka måste söka sjukhus och läggas in. Varför finns inte platser ? Sjukhus och områden har fått sparbeting  typ ett antal miljoner. I en organisation  som är slimmad redan innan. Pengar som inte kan sparas in med annat än att några får gå. Att då dra ner på platser betyder att golvytan och sängen finns kvar men inte de som vårdar .Vad händer då? Det är ett slags krigstillstånd där man kräver mer av de som arbetar till en gräns som inte går att tänja får tänja mer.. Beordring som ingen får neka tros att kroppen bara skriker nej.
En kollega till mig sätter nycklarna i låset för att köra till jobbet , förmår inte att få nyckeln till låset, orkar inte vill inte men gör det ändå. Kräks efter jobbet. Svär i omklädningsrummet jag skulle aldrig kommit hit lovar sig själv att sluta. Så kommer telefonsamtalet du måste jobba i natt.
Det är inte krig ingen olycka har hänt egentligen ingenting. Ledningen hittar på ord stabsläge som ett nytt modernt ord. som vi som politiker i en politisktstyrd organisation är skyldiga till. Vi avkräver människor att tänja på gränser att förneka varje ledig stund. Fortfarande det är inte krig vi har ingen armé. Vi fattar beslut om de som vårdar om och om igen utan att egentligen lyssna på hon som svär i omklädningsrummet. Patienten med utslaget immunförsvar som delar rum med någon som har svininfluensa och försvarar oss med att i krig och kärlek är allt tillåtet. Det är det inte.
Vill jag våga se min kollega i ögonen igen så vägrar jag sätta mig på tåget med sparbeting. Jag vägrar ersätta kompetenta sjuksköterskor med andra , vägrar att ta nedvärdera arbetet som undersköterskor gör. Jag vägrar påstå att akutens personal har fel kompetens och att det är anledningen till att det inte fungerar. Jag vägrar befatta mig med militära ord och kommandon.

Olof Palme sade att politik är att vilja så upp till bevis nu vi som ville så jävla mycket om vi inte villförbättra för undersköterskan som torkar tårar som ger sitt yttersta för att slutet ska bli vackert för anhöriga som sitter i ett slitet rum på Sahlgrenska.
 En kollega tar sömntabletter för att kunna slumra mellan passen för att orka,en annan kör av vägen en tidig februarimorgon utmattad,  en tredje kräks efter ett dubbelpass. Jag kan bara tala för mig själv men politik är att vilja låter klingar illa i korridorerna som ekar. Och om vi är skyldiga så låt oss sluta använda ord som stabsläge, som vi ändå inte förstår.  Om vipåstår att vi vill,(mer än bara valfläsk) så tala om det för hon som somnade vid ratten eller han som kräktes.

Hur kan vi driva en politik som ger facken rätt att slå tillbaka?

Hur kan vi driva en politik som ger facken rätt att slå tillbaka?

Vad gäller människan i dagsläget på arbetsplatserna så finns det inget människovärde. Det är bara materia i förgrunden. Oavsett hur mycket liv det kostar tänker arbetsgivaren aldrig på människan. Bara på produktiviteten.
Talesmannen för strejkkommittén under gruvarbetarstrejken i Malmberget 1969-70

Kärnan i Vänsterpartiets arbetsmarknads politik i Göteborg handlar om att gå från otrygga arbetsformer till trygga. Kort sagt avskaffa otrygga arbetsformer såsom bemanningsföretag och allmän visstidsanställning . I tider av arbetslöshet värna arbetsrätten!

De fackliga och arbetsmarknadspolitiska strategierna i Göteborgsdistriktet har en även en andra fråga, som är lika viktig ibland än viktigare. Det handlar om kvinnors löner och inflytande över sitt arbete. Vi har hört det så många gånger ändå tjänar kvinnor sämre än män. Män har bättre villkor och förmåner på jobbet. Varför är det så?

För att svara på den första frågan om att driva en politik som ger facken rätt att slå tillbaka, så vill jag svara så här: vi måste hitta en förlorad klasskompass, då vi har vår historia men även också vår framtid i arbetarrörelsen.

Vi måste på allvar representera arbetarklassen men än viktigare partiet måste representeras av personer med arbetarklassbakgrund. Politik börjar på jobbet, på golvet där vi tillsammans vill göra något åt försämrade arbetsvillkor, dåliga löner och dåligt inflytande. 

 Det borgerliga styret har försvagat arbetarkollektivet och försämrat villkoren för de som hade det sämst. Genom att försämra villkoren i arbetslöshetsersättning så öppnar man för låglönedumpning.  En ökande arbetslöshet gör det än lättare. Den är i Göteborg idag över tio procent. Arbetslöshet gör dock inte att vi måste acceptera en låglönemarknad och dålig arbetsmiljö utan vi kan arbeta för båda i välfärdens Sverige.

Villkoren är olika sämst villkor har arbetarklassens kvinnor både ifråga om lön och villkor. Kvinnor bestämmer i mindre grad över sin arbetstid många kan inte ens gå på toaletten utan att skaffa en ersättare. Kvinnor får sämre förmåner. Vem har leasing bil och mobiltelefon inte kvinnor i LO-kollektivet i alla fall. Kvinnor får gratis kaffe och män en jobb dator.  Mer rättvist än så är det inte. Kommun och landsting som offentliga arbetsgivare har ett särskilt ansvar att ge kvinnor samma lön som män. Idag är det inte så. Lågavlönade kvinnor arbetar ofta i offentlig verksamhet inom kommun och landsting.

Nej, vi har inte någon jämställdhet heller på lönesidan inte något har hänt sedan tidigt åttiotal. Det är dags att ta tillbaka en politik som ger kvinnor samma rätt till inflytande förmåner och lön . Något annat är inte anständigt världens ”mest jämställda land” .

Fortfarande dör människor i arbetsrelaterade skador, skadefrekvensen är högst hos dem som arbetar inom otrygga arbetsformer och bemanningsföretagen toppar statistiken. Vi kan göra något åt det:

Förbjud bemanningsföretagen och tvinga storföretagen att anställa på drägliga villkor istället!

Vår politik handlar om jämställda löner och trygga anställningar men framförallt att ge facken rätt att slå tillbaka!

Till minnet av en kamrat

Idag var det begravning för en kamrat.En som gick före i frågor om kvinnors rättigheter när det inte var självklart. Självklara rättigheter som inte alltid varit självklara. Kampen för solidaritet och rättvisa.
Det är långt mer än ett år sedan jag fick en förfrågan om vänskap på facebook. Märkligt ställe att vara vän men sådan  är tiden, märklig.

Så innan min låga flämtar till,
och skymningstimman tiger still,
vill jag vara ett bloss för dom som följer oss
en tid, ett ljus på deras stig;
En tid, ett ljus i deras liv.

 Hon kom fram till mig under en samling för vänsterpartiet om en förfrågan kring ett parlamentariskt uppdrag. På kvällen hade jag ett mejl pragmatiskt är nog det ord jag först tänkte på.
Det är få som ger pragmatiska råd oftast dras man bara med i något stort man inte ens förstår. Nästa mejl inför kongressen det gick ut till många en praktisk beskrivning av hur saker och ting går till.
För oss som bara kastas in kan det inte med ord beskrivas hur lättad man blir av någon som förklarar, som vet.

Min kamrats liv handlade om mer, om att hålla ihop, om kamratskap och det viktigaste systerskap ger styrka. För det får vi kvinnor som ger oss in på en arena som de fakto stipuleras av män,får sent om sider lära oss.att styrkan ligger i ett systerskap,där vi ger varandra kraft och legitimitet. Ingen annan kommer att ge oss det och det handlar ofta om praktiska tips. Om att hålla ihop.

Jag har beskrivit min kamrat som pragmatiker men vill också framhäva det ideologiska djup som hon hade i analysen. En annan och en solidarisk fördelningspolitik. Det är idag inte självklart och vi måste återta segrar som vi redan vunnit och vi måste ta den striden igen och igen.
Det fackliga arbetet där jag använder Joe Hills ord sörj inte- organisera er. Organisation som modell och även maktmedel som oumbärligt i kampen för rätten till arbete, arbetsmiljö och rätten till jämställd lön.
Jag avslutar med Bertoldt Brecht några ord om pragmatism organisering men även viktig socialistisk analys.Det är nog så jag vill minnas dig  

Var inte rädd för att fråga, kamrat!

Låt ingen lura dig

Se efter själv!

Vad du inte själv vet

Vet du ej.

Granska din räkning

Du ska ju betala.

Sätt ditt finger på varje siffra

Fråga: hur kom den hit?

Du skall ta ledningen och makten


Marie-Ann Eriksson  var mycket mer men satt i riksdagen på mandat av Göteborgskommun mellan åren 1979-1986 för Vänsterpartiet
Hon var ordinarie ledamot i regionutvecklingsnämnden
Distriktsordförande för vänsterpartiet, 
Regionfullmäktige 
revisor , valberedare partistyrelseledamot och hade många fler parlamentariska uppdrag än vad jag räknar upp här,
 Framför allt Bengts älskade hustru och Älskad och saknad mamma till Håkan och Agneta
 

Som du egentligen vill så tar vi kampen och gör en annan värld möjlig!

Till kritik av den allmänna debatten

 Jag får så många gånger höra att det gått för långt och då menas invandringen i allmänhet och deras rättigheter som individer i synnerhet.Rättigheter som vi alla har som rätt till hälso -och sjukvår, rätt till respekt för sin tro, rätt till arbete rätt till liv rätt till beskydd. Jag hör även personer i mitt eget parti höja röster för att våga prata om problemet i särskilda grupper.  Vad är det om inte rasism inbäddat i någon form av missriktad välmening.  Samtidigt som vi beskyller varandra för att inte prata om "det"så har media upptagit nästan sextio procent av mediautrymmet till att diskutera invandringens problem om just "det" som man kallar problemet. Så vad är det vi inte hela tiden diskuterar.?
Vi har kommit till en situation där alla partier numera dras med i problematiseringen för att "våga" prata om problemet kanske vi kan vinna några poäng från de högerpopulistiska partierna . Trenden i övriga Europa visar helt motsatt effekt en framgång för dessa främlingsfientliga  partier och nybildning av partier på den extrema högerns kant när vanliga partier övertar främlingsfientlig retorik .Vi den allmänna debatten tillåter rasismen att ta fäste och beskyller inte  längre rasisterna för den. Nej vi beskyller istället, hur inkonsekvent och obegripligt de än kan låta; invandrarna för att vi blir rasister. Vi påstår att mottagande av asylsökande gör att människor blir rasister. Vi inbillar oss att de får något som inte vi får och på så sätt legitimerar vi våra åsikter.
Var har vi hamnat?


Det finns numera en acceptans för att ett riksdagsparti utmålar farhågor om ett muslimskt övertagande likaså att den svenska kulturen är hotad. Om vi inte accepterar det så måste vi mer organiserat motarbeta ifrågasätta dem och motbevisa.
  Talespersoner för ett riksdagsparti  kan utan problem stå på fyllan och barrikadera sig med järnrör. En kvinna som modigt nog säger ifrån kallas hora. Ingen personlig ursäkt utgår istället så fylls det mediala utrymmet  med rapporter om fler sympatier för partiet med järnrör. Det blir en presskonferens med hummanden och ett klargörande vi svarar inte på fler frågor. Det var dumt vi var fulla.
Var har vi hamnat? Vilket annat parti skulle komma undan med den förklaringen?

Även i politikens finrum blir det accepterat med ord om att ger vi dem (invandrarna) ett finger så tar de hela handen . En diskussion, om att lägga en studiedag i samband med andra högtider än de kristna, när det diskuteras i en nämnd i en svensk kommun.  Är det en SD-företrädare som säger det? Nej, en helt vanlig socialdemokrat någonstans i Sverige. Det till trots att svenskarbetarrörelse drivit igenom en sekularisering av skolan.
Åter igen var har vi hamnat ?



Männen i partiet med järnrör benådades snabbt de avsade sig sina platser på ledande positioner, en resa till Ungern och sedan kan man komma tillbaka till riksdagen och delta i en omröstning. Den modiga unga kvinnan som kallats hora fick ingen ursäkt, Soran som kallades babbe fick ingen ursäkt.
På avpixlat kan man läsa att s.k pk- journalister bör få sig ett besök och avpixlats läsare får hjälp med adressen. Åsa Linderborg tvingas bo på hemlig adress efter allvarliga hot.
Har den medialadebatten börjat ta just hoten på allvar. I viss mån men absolut inte tillräckligt . Fortfarande avkrävs inte det riksdagsparti med starka kopplingar till nätsidan  avpixlat att ta avstånd från den. De avkrävs inga långa intervjuer, inga förklaringar inga åtgärder.
Den mediala debatten om rasismen blir fortsatt en diskussion om problem med invandring. Ett jolmande från alla håll och kanter pinsamt nog även från delar av arbetarrörelsen, om de alltså invandrarna i allmänhet och muslimerna i synnerhet som är på väg att ta hela handen. Inkonsekvent beskyller vi dom för att göra oss till rasister på samma sätt som man alltid beskyller kvinnan för att locka män till sig vid våldtäkt och utföra brottet.

Rasismen i vår närhet som omedvetet nästlat sig in i våra hjärnor och får oss att beskylla redan utsatta och marginaliserade. Sanningen är den; att det är vi själva som tillåter hatet att flöda som göder tankar om särrättigheter för invandrare som faktiskt inte ens existerar.

 Ta ett exempel, de 186 miljarder kronor som förflyttats från vår allmänna och statliga kassa att bekosta välfärden har hamnat i redan välbeställda, ofta vita mäns fickor genom skattesubventioner. Redan rika har fått subventioner genom sänkta avgifter, sänkta skatter.
 Idag äger en procent mer än sjuttioprocent av landets tillgångar. Pengarna har inte förflyttats till att göra det bättre för nyanlända flyktingar, för kvinnor med utländsk bakgrund, snarare tvärt om de har fått det betydligt sämre. Pengar som skulle gått till vår välfärd hamnar som groggblandarhjälp åt rika och välbeställda. Ursäkta mig men vem är det som tar hela handen? Vem har egentligen fått särrättigheter?

Vi ältar invandrarproblem i det oändliga låt oss stanna upp och konfrontera oss själva. Vi har ett rasistiskt synsätt när vi gör skillnad på oss och dem. Vi är inkonsekventa när vi tar över rasistisk retorik och beskyller invandrare för att göra oss till rasister. Det är ett problem med yttrandefriheten när journalister blir hotade och får gå under jorden för att de granskar en nätsida kopplat till ett riksdagsparti. När samma parti inte tar avstånd från nätsidan. Vi öppnar upp för en allmängiltig rasistisk åsiktsopinion om vi börjar ta över rasistiska partiers analyser och problemlösning för att våga prata om problemet.
Om vi vill ha ett samhälle byggt på solidaritet och demokrati låt oss istället rikta kampen mot de verkliga orättvisorna och mot de krafter som med våld och hot försöker tysta demokratiska förespråkare, de som kritiskt granskar vår samtid.

Mina barns skola där rasistiska symboler målats på varje vägg. Det är inget vanligt klotter det är hakkors på varje vägg och inget. En systematik i hat och förakt som får mig att frysa in i märgen en kall februaridag och frågan är än mer berättigad var har vi hamnat?