I askan av Auschwitz

I dag är det 70 år sedan ryska trupper gick in i Auschwitz. Tyvärr verkar Europa glömt det fruktansvärda och helt obegripliga faktum att miljoner och åter miljoner människor dödats i förintelse läger.
Sverige Demokraterna bjuds in för att medverka i minnesdagen idag . Hur kan det vara möjligt att länsstyrelse och andra politiska partier missat att den yttersta konsekvensen av rasism är Auschwitz Bergen - Belsen, Grini, Sobibor, Dauchau , Theresienstadt Babi Jar och många andra gravar
Vår Historia har ristat ett Kainsmärke i vår själ antisemitismen, islamofobin och antiziganismen som växer med brandbomber hot och misshandel  . Inbjudandet av ett rasistiskt parti till denna dag bidrar till att låta mänskligheten förblöda . Igen

Rasismen och fascistiska organisationer är en varböld som håller på att spricka.
I vårt samhälle håller något på att gå sönder åter igen
Vi antifascister socialister måste förena oss och driva ut rasisterna ur vårt samhälle snarare än bjuda in. SD för mig är ni inte välkomna
Vi glömmer aldrig aldrig någonsin konsekvensen av rasism
No pasaran

Anna

Det är slutet av augusti och fortfarande varmt till och med hett när Anna plockar bär flera spänner inte så långt hemifrån. Hon har ett barn en liten pojke snart ett år. När Anna kommer hem hör hon på radio det gör hon varje dag så även denna de talar om krig.
 Den här dagen är en ovanlig dag , Erik kommer hem tidigt han hostar . Blev det pengar nu eller var det löning som gick till något annat.Det är en märklig dag så varmt och ändå snart september . Det blev pengar och ingen sprit
  Hon skriver i sin almanacka vet inte vad som händer far hostar men är snäll. Ante går snart
Nästa dag hör hon på radion om Tyskland som gått in i Polen.
Fascismen tänker jag när jag många år senare skriver om Anna .
Anna går över till herrgården och hon möter Florrie eller Florence som hon kallas . Hon har hjälpt till med arbete för Anna. Florence har svårmod men är vänlig och hon ler och tar upp den lille i famnen .
Hon håller honom ömt och sätter ner honom. Han går inte än säger Anna men snart.
Är det sant ,säger Anna , med kriget . Blir det krig igen?
Jag vet inte Anna, svarar Florence .
År av krig betyder svält och fattigdom och det är vad Anna minns,hur hungern smakade med vattnig soppa och gröt . Hon har haft det bättre än många andra de hade i alla fall ett hus .
Erik var född som backstusittare och allra längst ner de hade inte mat för dagen utan led. Det hade gjort honom till vad han var idag.
Anna, du måste tänka på dig själv säger Florence . Anna är arbetarbarn och arbetar så mycket hon kan för sina barn. Hon går upp halvfem varje morgon lagar frukost och går till sitt arbete, tidigare har den minste fått vara med nu får den äldre pojken passa för de jobb hon gör. Tänka på sig själv gäller inte henne när skulle hon göra det. Hon knyter handen i fickan igen som så många gånger förr.

Kriget ,den 1 september så vet hon verkligen att ett nytt krig börjat hon gråter över gröten denna tidiga morgon. Det ligger skärvor av porslin över hela golvet när Erik blir arg slår han sönder det han ser. Hon lyssnar på radion ,jo tyska trupper har gått in i Polen de har nått Warzawa och Polen har givit upp upp kampen. Samtidigt så har Ante krupit upp ur soffan där han sovit och han reser sig varligt och tar sina första steg. Hon blir först så glad men skärvorna som hon just sopat upp , finns det något kvar . Ante sätter sig ned hon lyfter upp honom kysser hans röda kalufs. Hon vet vem som kommer få svälta nu när det är krig som det arbetarbarn hon är. Mjölk får de från storbonden hon har serverat på deras kalas. Kanske kan de få vete, gryn och annat också.
Pelle passar den lille i gläntan där hon plockar alla bär hon hittar ,alla vintrar är besvärliga men för
arbetarbarn är krigsvintrar än värre. Den lille har ätit blåbär och är blå runt hela munnenoch Pelle håller honom i handen när Anna plockar bär för allt hon är värd.

 Det är krig

Je suis Raif

Raif är politisk bloggare som dömts till tusen piskrapp och 50 varje vecka. Vilket egentligen innebär ett dödsstraff. Stöd vår kamp för att frige vår kamrat!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20133453.ab

Samtal

Jag läser Linda Starks text om REVA som också innehåller en intervju med gränspolisen om den aktivitet hos gränspolisen synliggjordes då även respekten eller rättare sagt avsaknad av respekt visades och synliggjordes. På frågan varför man utför spaning  och ringer till  BUP och frågar efter barn och unga på flykt säger chefen för gränspolisen Kristina Hallander Spångberg  att de fått mer tid att spana när de effektiviserat sitt arbete. Inte ett uns av eftertänksamhet att spaningsarbete på eller utanför ett sjukhus där barn och ungdomar har akuta psykiatriska  problem kan vara oetiskt.
På frågan varför gränspolisen kan hämta barn och ungdomar under en permission svarar hon att om man är tillräckligt frisk för att ha permission så är den unge flyktingen också transportabel.

Från Hammarkullen bild SaraLund-Persson

Det liknar det samtal jag hade med gränspolis i Västra Götaland  och Migrationsverket  hösten 2013. De lovade på heder och samvete att människor inte hämtades från olika vårdgivare de lovade att inga tvångsmedicineringar av flyktingar skedde under deportationerna. De lovade även att förvarstagna fick adekvat vård. Ingenting av detta stämde fullt ut det skedde tvångsmedicineringar och förvarstagna fick inte adekvat vård. Det fanns enligt gränspolisen inte barn på förvaret vilket vi samma dag blev varse om att så inte var fallet. Gränspolisen menade också att hon sett apatiska barn bli som vanliga barn under en deportation till Irak. Det stämmer naturligtvis inte eller men det allvarliga är att personer utan någon som helst medicinsk kompetens indirekt tar medicinska beslut och bildar en uppfattning om hälsotillstånd som de inte har kompetens att avgöra och att detta grundlägger ett myndighetsbeslut.
En del såsom REVA är ett resultat av den migrationsöverenskommelse som gjordes mellan migrationsverket och allianspartierna förra mandat perioden och den är fastslagen i den så kallade decemberöverenskommelsen.
Jag har varit engagerad i flyktingarbete under många år. Det finns efter introduktionen av  REVA en större rädsla hos gömda att gå till läkare eller ta ut mediciner. Även om de numera har laglig rätt till sjukvård så går de inte dit. Rädslan är ett viktigt skäl men naturligtvis är gömda flyktingars villkor mer komplext än så. Det faktum att det är komplext behöver mera kunskap främst hos de myndigheter som handhar flyktingar.
Vi behöver inte REVA och mer tid till att driva redan vettskrämda människor in i en tillvaro som gömd. Vi behöver inte en chef från gränspolisen som antar att en pojke på permission från BUP är transportabel.
Vi behöver ett generöst flyktingmottagande där vi lyssnar på de som flyr i första hand och inte på beslut fattade av antaganden. 

Det blåser kallt

Igår var jag på en manifestation mot islamofobi och  till skydd för svenska moskéer. Det blåser kalla vindar. Precis som Alice Bah Kunke säger kommer det systematiska arbetet från riksdag och myndigheter fem i tolv.
Det nya året börjar som det gamla slutade med nya attentat mot muslimska bönerum.Korta notiser och inslag, istället väljer media att stort slå upp att 40 flyktingar från Syrien vägrar gå ut ur en buss.
Vilket nyhetsvärde har det vem appellerar det till?
Jag skriver så här på fb
Jag orkar inte ens kommentera alla dumma kommentarer kring strejken i Östersund En präst i Latinamerika sade så här Det är inte av ditt goda du ger till den fattige utan det som rätteligen till hör denne.
Jag vet hur kommunikation mellan Migrationsverket och flyktingar kan gå till. I bland  är det rena lögner som serveras.
Det här fyrtio, är personer som aldrig kunnat tro på myndigheter som flytt med hjälp av smugglare över hav och sedan åkt ett antal hundra mil genom Europa och på vägen förlorat hela sitt livs besparingar . Någonstans på vägen mister man man något viktigt sitt eget värde och blir någon annan i någon annans kläder..
 Den absoluta avgrunden där man inte längre har något att förlora.
En buss med 40 personliga tragedier som vill på något sätt få kontroll över sina liv för man har inget absolut inget att förlora för hela ens existens känns in i märgen ändå förlorat
Bilden av välgörenhet att buga och bocka bilden av Oliver Twist som ber om mer mat då han är hungrig. Det hatbrott som svenskar utför försvinner helt. Istället läger man ut bilder på så kallat otacksamma flyktingar.

Det blåser kallt vetskapen att det inte är slut på hatbrott mot landets moskéer gör omgivningen kall. Det är viktigt att berätta om hatbrotten om vilka som gör det och varför,att sätta det i den kontext vi alla lever i.

Det obegripliga

I år är det sjuttio år sedan det fruktansvärda uppdagades den 27e januari då  ryska trupper gick in i Auschwitz. De möttes av 7000 fullständigt utmärglade fångar. De hade utsatts för det fruktansvärda och näst intill det obegripliga, levande skelett som utgjorde de människor som var för sjuka för att delta i nazisternas evakuering .De så kallade dödsmarcherna mot andra läger som en panik åtgärd när ryskatrupper närmade sig Warzawa.

 

Den yttersta konsekvensen av rasideologi och fascism var nu uppenbara med flera tusentals barnskor hår som rakats av fångarna och gaskamrarna som de berättade om zyklon B som fanns kvar. 

Orden : aldrig mer sades om och om igen.

Bara sjuttio år senare så tågar nazister på våra gator. 

Sverige Demokraterna är medarrangör för minnesdagen av Förintelsen trots att Björn Söder uttalat att judar inte är riktiga. Förstår faktiskt inte hur man ens kan komma på att bjuda in ett uttalat rasistiskt parti till åminnelse av förintelsen

Förintelsen är den yttersta konsekvensen av Björn Söders uttalande och alla uttalanden som delar in människor i raser och att vissa är sämre än andra.

Vi glömmer inte förintelsens offer, vi glömmer inte att moské efter moské brinner. Vi förlåter inte 

No pasaran