måndag 21 maj 2012

Rekonstruktion av en splittrad bild




Det var i juni 2001 en vändpunkt, en av många då jag deltog i en fredlig demonstration och som många andra fredliga demonstranter så hamnade jag på Vasaplatsen. Jag hade inte uppdaterat mig på händelserna vid toppmötet och de kände inte till Reclaim the streets jo jag hade hört att de planerade en aktion på Avenyn och att den ställts in. Jag hade koll på Attac då jag läst om fredsrörelser och jag hade koll på WTO och globaliseringsprocessen. Folk i Göteborg kände nog egentligen ingen glädje över toppmötet kollektivtrafiken var omdirigerad, italienska syrener för ett antal 100.000 var beställda fastän staden hade ekonomiska problem alldeles nyss hade vi protesterat mot en dagisnedläggning tre engagerade mammor gjorde flygblad i köket min make hade skrivit ett protestbrev som alla föräldrar skrivit under. Det är nog sista gången vi lyckades med det den politiska medvetenheten hade fått fäste iallafall på ett dagis i Majorna den politiska medvetenhet på Vasa platsen 20:53 15e juni 2001 .När Bush kom till Göteborg ansågs Bamse vara kommunistisk propaganda och teater föreställningen ställdes in och Göteborgsstad bara köpte det som så mycket annat som man bara köpte för att värna den positiva göteborgsandan. Året efter köpte jag röda bamsetröjor till mina pojkar och deltog i första maj. Jag hade egentligen inte någon kunskap om vad AFA stod för de var svartklädda och de var maskerade. Ofta blev det tyst när de kom jag visste egentligen inte mer än att många 90talet hade  hotats av nazister och att det var anledningen till den hårda maskeringen. Jag förstod aldrig att de också registrerades av SÄPO och att det var en annan anledning. Jag hade läst om Syndikalisterna och hängde med några av dem vid Fritt Forum om deras tankar på direktdemoktati med decentralisering som grund mer visste jag inte. De rödsvarta fanorna såg jag. Jag såg nästan inga maskerade ur svarta blocket någon enstaka de flesta var klädda som vem som jeans och jeansjacka klänning sommarkläder det var ju försommar. Jag stod ändå i det värsta tumultet när jag kommer till Vasa platsen för att möta en väninna så går jag upp i parken Eva står i fönstret på motsatt sida vi ser inte varandra längre ner hör jag tumultet och ser en fana svart eller lila det är mängder av grus som yr men i parken är det inte bråk ingen stenkastning, inga maskerade du och jag och några som demonstrerat och tröttnat på Jan Myrdals tal.Efter medias rapportering kunde man ju nästan tro att alla sprang runt i svarta hoodjackor med rånarluvor, så var det inte några minuter före skotten på Vasagatan .sDet  kommer så många poliser hundförare piketbilar och ridande polis polisen var armerad de bar hjälmar och skyddsutrustning. Skotten brinner av mot en folkmassa allt mer panikslagen. Jag känner krutlukten och inbillar mig att det är knallpulver smällare av något slag. Folkmassan som står vid universitet kastar inte, sten är inte maskerade egentligen bara trängda det står containrar som blockerar smågatorna oh ner mot Vasaplatsen där har ett 20tal aktivister löpt amok och det måste vara där som de maskerade stenkastarna håller till för i backen finns ingen gatsten. Skotten brinner av mot civila i backen och ingen av oss hör någon varning och troligen har polisen egentligen helt tappat greppet de är nog lika panikslagna som folkmassan i parken. Jag visste inte då att en ung man blivit skjuten han slog tydligen i luften med något påkliknande tillhygge.  Jag tar mig tillbaka till avenyn och det dova surrandet är när poliserna slår de armerade plexigalasskydden i marken jag förstod faktiskt inte varför de gjorde det ingen annan heller. Ett missnöje mot en ledning som inte lyssnar på sina medarbetare, någon form av provokation när talen blev för långrandiga. Kanske var de trängda på ett sätt som egentligen inte är svårt att förstå. Stenar som flyger och en ledning som från början till slut fattar beslut som gör situationen än värre och betydligt farligare för de som måste vara på gatorna.
Jag hörde aldrig Ali Esbati i slottskogen och var inte med på demonstrationen den 16e jag planerade för hur jag skulle komma till jobbet och jag kom till jobbet däremot kom jag inte hem under kvällen var järntorget avspärratSchillerska stormades av insatsstyrkan och kollektivtrafik var inte att tänka på. Jag läste talet många år senare och fann en tröst och kunde rekonstruera en splittrad bild av vad som egentligen hände under toppmötet. Jag plockade upp skärvorna av ett engagemang för rättvisa och solidaritet. Vi var 25000 fredliga personer som demonstrerade där. Vi samlade in namn mot stängning av dagiset och vi gjorde flygblad i köket. Det var något större och finare med pojkarnas röda bamsetröjor första maj 2002.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar