söndag 21 september 2014
Jag sover intill väggen när ångesten är som värst
Jag kommer i detta inlägg bli personlig på gränsen till privat. Jag lider av en sjukdom med cykliska depressioner. Långa perioder av hårt arbete följs av perioder med depressioner och ångest. Jag sover in till väggen när ångesten är som värst för väggen står kvar håller en kudde i famnen. Jag håller handen mot väggen den är fortfarande stabil. Ångesten håller isig i flera dagar den sköljer över den intar kroppen in i märgen. Varenda muskel varenda nerv tar ångesten i besittning.
Ibland har jag tänkt på döden som befriare för så ont gör det där i själens rum. Jag vill leva jag har underbara barn så jag gör det inte. Jag går undan när jag mår dåligt så att de ska drabbas så lite som möjligt. De har inget ansvar i mitt mående.
Mitt mående betyder inte heller att jag inte kan jobba alls det kan jag och mitt politiska arbete har ofta varit en oas i ångesten . Jag är extremt duktig på analytiker har en IQ som matchar de mest intelligenta.
Okunniga personer kan påstå att psykiatrisk ohälsa består i en förfärlig barndom. Det är inte sant jag är född med denna sjukdom som blev diagnostiserad först nu när jag är över 40. De mina kan knappast hållas ansvariga för det. De gjorde sitt bästa utifrån den kunskap de hade då. Jag tror dock att sjukdomen kan förvärras med dåliga föräldrar men det gäller ju alla sjukdomar som vattkoppor eller diabetes
När Anna Odell gjorde sin konstinstallation kände jag avsmak. Varför spela psykotisk och ta sjukvårds insatser i anspråk om hon inte är sjuk? Jag har inte alltid varit så glad över den sjukvård jag fått, inte alls i vissa fall. Jag vet dock att hade jag inte fått vård enligt LPT ( lagen om psykiatrisk tvångsvård) när jag var 26 år så hade jag förmodligen inte levt idag. Hon Anna Odell tog vård från någon annan , det anser jag vara allvarligt och hon förminskar behovet av den vård som jag ibland behöver och många med mig. Jag förstod inte vad hon ville säga?
Idag hamnar många alltför länge i ett primärvårdslandskap fast man som jag har en bipolär sjukdom, många med generaliserande ångestsyndrom och för att inte tala om alla de vuxna med som söker för bokstavskombinationer, Vi är inte alltid hjälpta av primärvården därför att de har inte kompetens på våra sjukdomar. Inte konstigt alls de ytterst kompetenta på hjärta kärl stukade fötter och kroniskt obstruktiv lungsjukdom men har inte fått gå på psykiatriskklinik i sin specialisttjänstgöring. Vi behöver annan hjälp dels på specialistmottagningar och dels på vårdcentral av någon som förstår kan remittera vidare.
Jag håller mig nära väggen den är stabil och viker inte när demonerna plågar mig som värst för att inte hoppa och det är ingen konstinstallation utan sjukdom på riktigt
Etiketter:
Anna Odell,
arbete,
ångest
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar