Mot sedvanerätten

Jag skapar ett inlägg om den brutalitet som gränspolisen använder och deras förakt mot internationell lag . Historien om en grupp som sekteriskt arbetar utan kunskap om sedvanerätten .
Hennes bruna ögon och armarna med alla ärr efter cigaretter, knivar och ett obegripligt våld. Hennes handslag och minuterna efter skär hon sig i vitala delar och blodet rinner. Hon skulle skickas
Stefan läger sig på en bil och färdas på bilen men inte på förar plats. Han, Stefan tillåter inte att en människa skall mot döden. Pojken med stjärnor på halsen som inte ens vet om han överlever resan på motorhuven

 En liten pojke ligger på intensiven en skärm talar om att hjärtat inte mår bra, och har aldrig gjort. Nu ligger han där och Kerstin står där och vet att det inte kommer gå bra. Mamma och pappa är i Kållered  och de får inte hålla den magra handen. Därför gör Kerstin det.

 När kvinnan med de mörka ögonen förhörs så kallas ingen tolk ett brott mot deklarationen av de mänskliga rättigheterna och brott mot minst två kärnkonventioner. Den pojken som dör utan mamma och pappa omfattas av konventionen om barnets rättigheter. Stefan som fortfarande inte kallats till förhör  omfattas av  inte mindre av tre konventioner. och tilläggs protokoll. Som Sverige förbundit sig  sig att implentera i lag och rättigheter. Traktat handlar mer om rättigheter fastslagna i rättstvister men sedvanerätten handlar om rättigheter som alltid är. Vi har en myndighet utanför ¨vårt rättsystem som också agerarsekteristiskt och inte heller tar hänsyn till internationell rätt.