Min pappas grav

Ett barn uttryckte det så fint. Det enda jag har kvar i Afghanistan är min fars grav. Jag  är många saker jag är Godman, jag är mamma jag är sjuksköterska men framförallt är jag människa av kött och blod och när jag hör dessa barn säga dessa saker till mig så blir jag tyst.

 Jag har lärt känna Afghanistan genom berättelser av ensamkommande barn om hur de mist sina nära och kära, om hur de arbetat sedan de varit skolbarn om hur de fått fly till närliggande länder.  Jag har lärt känna Afghanistan genom tusen och åter tusen berättelser om flykt över bergen om skotteld vid gränser. 

Inget av de barn jag talat med kan minnas ett liv utan krig ett liv utan förtryck, misshandel hårt arbete.

 Barn har rätt att göra sin röst hörd och bli trodd men Migrationsverket fungerar tvärtom. Det är en tragedi att en myndighet då säger du är inget barn . En myndig som lägger hela bevisbördan på barnet och frågar är du ett barn? Ingen ställer den frågan till mina biologiska barn. 

En konvention är inget papper som man kan ta fram när det passar utan det gäller alltid. Konventionsåttaggandendet för barnkonventionen har varit gällande sedan 1990. Vi som står här den 24 november 2016 ett år efter att Sverige bestämde sig för ett andrum vill andas igen ge liv åt barnkonventionen och har bestämt oss för att följa den

Och vi vill nog ställa frågan till våra makthavare när ska ni följa barnkonventionen, när? 

I dag kräver vi som fortfarande vill kalla oss människor riv lagen , som skickar barn och unga till Krigets Afghanistan! 

Ett säkert mottagande kan aldrig vara pappas grav!

Grundfundament

Det blir nästan absurt när kommunerna , riksdagen , rapport , aktuellt tv 4 börjar undra varför de ensamma flyktingbarnen inte vill leva. En orsak kan vara att hela det sociala sammanhanget på två minuter. De minuter som det tar att läsa upp en åldersuppskrivning och ett avslag.
Det händer något med oss som människor när vi inte blir trodda och så även med de barn och ungdomar som suttit i utredningar hos Migrationsverket.
Vad ska vi med alla terapeutiska krissamtal till när grundfundamentet som trygghet i form av rätt till uppehållstillstånd saknas? När det sociala sammanhanget krossas liksom drömmen om ett liv?
Redan nu finns hundra gatubarn i Göteborg det är inte barnen som är problemet utan det samhälle som sänder ut dem på gatan.
Kära politiker titta er i spegeln kan ni se er själva i ögonen och säga att ni gör rätt mot de ensamma flyktingbarnen, att ni har gjort allt som står i er makt för att de ska känna sig trygga och omhändertagna. Svaret är och förblir nej. De barnen och ungdomarna behandlas som strykpojkar som man kan göra som man vill med. De kan skickas från en plats till en annan inom loppet av 24 timmar, helt plötsligt kan de bli myndiga trots att den biologiska åldern snarare är 15.
Kommuner har börjat reagera på att den här gruppen ungdomar mår dåligt och vill nu utreda bra men själva grundfundamentet trygghet stabilitet och att finnas i ett sammanhang måste finnas med som viktig faktor. Finns inte det så hjälper tyvärr ingen utredning i världen.

Tankar en kall februaridag

Gränserna har varit stängda för flyktingar i 13 månader det till trots att Syrien haft den mest våldsamma hösten sedan krigets början. Det råder väpnad konflikt i 23 av 23 provinser i Afghanistan.
Eritrea som är en av de grymmaste diktaturer i världen. Sverige säger nej och Europa säger nej.

  Under året har inte mindre än tre tusen pojkar och flickor skrivits upp i ålder av sin utredare. Det handlar om tyckande inte vetenskap. Från den dagen slås fötterna undan de mister sitt sammanhang.
De flyttas till ett boende för vuxna långt från skolan , fotbollslaget och kompisarna. De mister sin socialsekreterare och sin Godman. Alla ungdomar är naturligtvis inte vuxna som råkar ut för detta. En del är bara barn. Problemet med uppskriven ålder är också att det oftast följer ett utvisningsbesked. Det kan då hända att Sverige utvisar barn till väpnad konflikt. Barn har rätt till liv och hälsa.
  Sluta använda ordet ensamkommande, använd ord som barn på flykt. Att barnen kommer ensamma gör dem mer sårbara. Sverige tar inte hand om barn på flykt. Migrationsminister Morgan Johansson har sagt att vi kan inte ta hand om Mellanösterns alla pojkar. Fast där bryter han mot vårt konventionsåttagande gällande minst två konventioner. Både konventionen om Barnets rättigheter och Flykting konventionen som särskilt tar upp barn på flykt.
Vår regering fortsätter utvisa människor för det är människor av kött och blod med tankar känslor och  drömmar till livsfarliga platser. Gränspolisen tar elever på skolor, familjer på vårdcentraler. Gränspolisen vill ha information från socialtjänsten. Jag tänker så här om vi vill kalla oss civiliserade människor måste vi säga nej när gränspolisen knackar på dörren. Vi har det valet.