Så hände det mig. Den där fruktansvärda lördagen när jag fick hot mot mig som person. Under veckan även hot mot det nätverk där jag deltar. Ett nätverk mot rasism.
De vill skrämma till tystnad i första hand . Det får inte bli så även om jag håller en lägre profil så kommer andra röster höjas.
Vi vill inte ha ett fascistiskt samhälle där grupper marginaliseras , får sina rättigheter förminskade till den gräns där de inte har några. Vi såg det i Rwanda , i Srebrenica , Babi Jar, i Sobibor. Vi måste våga tala om de yttersta konsekvenserna av ett fascistiskt samhälle. Det är askan av människor i röken från koncentrationslägren , Rwanda Srebrenica.Det måste vi våga tala om.
Jag liksom Åsa, Mona ,Marte Christina, Gudrun och många fler kvinnor får hot från gruppen högerextrema. De står ibland utanför huset i trappuppgången.
Vi måste våga prata om det . Om att vi vägrar ett samhälle där grupper marginaliseras till den gräns där jag inte har några rättigheter. Där du inte vet om du får finnas eller ens får prata..
