Över 200.000 barn klassas som fattiga i Sverige men moderaterna nya som de gamla hävdar att fattigdomen är relativ och fattigdom är förknippat med Afrika. Ett annat argument var att föräldrarna skulle tänkt till och inte skaffat en massa barn som de ändå inte kunde försörja, jo en moderat ledamot i socialnämnden i en skånsk stad tyckte så.Många ensamstående med barn heltidsarbetande inom låglönesektorn har utan att leva något lyxliv precis lika mycket inkomster som utgifter ofta ett litet minus och lån från närstående. Det finns inget som heter åka på semester varken sommar vinter eller höstlov men det kanske går att leva med. Det finns inga pengar till julklappar eller fritidssysselsättning och visst man kan ta en gratis promenad i skogen men det absolut värsta är att det faktiskt inte finns några marginaler om föräldern blir sjuk och inte ens marginaler för kortare sjukfrånvaro. Enligt en rapport från Rädda barnen så löper ensamstående och utlandsfödda föräldrar betydligt högre risk att bli fattiga och med fattigdom menar de en lägre disponibel inkomst om 11.500. Några områden sticker ut ifråga om fattiga hushåll och ett är Bergsjön där växer 30% av barnen upp i fattigdom. Alliansen tog en femhundring från de fattigaste och sänkte en massa skatter, så att de som redan har en hög inkomst får 5000 kronor mer varje månad. Den sista 500 gjorde skillnad för den ensamstående småbarnsmamman det betydde att man vid sjukdom ändå visste att man kunde ge sina barn mat.
En moderat riksdagsledamot har uttryckt sig så här i frågan om barnfattigdom
Bilden av fattiga barn passar in i det behov vi tycks ha i Sverige av att jämföra ekonomiskt utfall, ekonomisk frihet och köpkraft. Den göder känslan av orättvisa hos föräldrar med invandrarbakgrund som är bidragsberoende och har lägre sysselsättningsgrad än den inhemska befolkningen. De ser det som orättvisa att svenskarnas barn har eget rum och kan ta hem kompisar osv, medan de själva har sämre materiella villkor. Vi får upplevd orättvisa, upplevda motsättningar kring behov, resurser, värden, och de känslorna spiller över på barnen, eller tonåringarna snarare.
Helena Rivière menar att det är en känsla folk har att de får stå och köa utanför Clara kyrka med sina barn för att få soppa att det skulle vara en upplevd orättvisa Det är ingen upplevd orättvisa, det är en orättvisa när Helene och hennes partifränder i regeringsmakten ger de rikaste 5000 kronor mer per månad ett överskott som de inte behöver. Nu kommer någon fråga om jag tycker att det är fult att tjäna pengar. Ja jag tycker att det blir fult att tjäna pengar när det sker på bekostnad av vår gemensamma välfärd och de socialförsäkringssystem som vi byggt upp. Jag tycker att det är fult att tjäna pengar när några får gå till soppkök, när barnfamiljer får köa utan för stadens kyrkor för blöjor och välling. När fattigdomen ger en förkortad livstid på 12 år . Kanske en busstur med 58ans buss mellan Bergsjön och Brottkärr och att det är tolv levda år som skiljer ändstationerna. Köerna utanför kyrkorna i nordost trasiga gympadojor, för små overaller flagnande färg detaljer som skiljer den ena verkligheten ifrån den andra . När man kommer till Askim skiner solen över de gigantiska villorna pensionärerna solar vid kallbadhuset och man ser det på människornas hela och exklusiva kläder , på människors kroppar på tänderna att det är två helt skilda världar.Sluta prata om upplevelser av orättvisor hungerkatastrofer eller att allt är relativt. Sluta prata om att vi kan leva vår dröm bussresan borde få oss att förstå att det faktiskt inte är så
