Den ska heller inte ta i från oss mångfalden.
Idag är en dag av kärlek och hopp för alla de 70 som dog där som aldrig kom hem .
Jag minns att vi skulle hålla en minnesceremoni tillsammans med SSU i Göteborg och frågade vad de behövde hjälp med det mesta var färdigt förutom 70 rosor från en blomsteraffär och det kändes mest som en en kniv i hjärtat. Alla dessa drömmar som aldrig fick drömma färdigt, alla dessa som inte fick vara kära färdigt, skaffa sig en utbildning ,bli föräldrar. Det blev ett aldrig med 70 röda rosor.
Fortfarande är högerextremismen ett ytterst allvarligt hot de mobiliserar sig på gator och torg vi står där lite förlamade, polisen kallar dem buspojkar. Det till trots att en så kallad buspojke hade ihjäl 70
ungdomar . Buspojkar eller ensamma galningar . Allvarligt så är det inte efter Utöya har 43
asylboenden brunnit och flera har på olika sätt skadats, än fler har hotats till döden.
Hur länge ska de så kallade buspojkarna som egentligen är fascister fritt få agera? Just nu bestämmer de helt själva när de vill bränna ner en asylförläggning. Det kan vara så att det är du och jag som bestämmer att de inte får göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar