onsdag 10 april 2013

Den banala ondskan och migrationspolitiken

 När det gäller den överenskommelse om migrationspolitiken så har ingen varit snäll. Inte det minsta, som en demokrati ett land som ratificerat konventioner så har vi skyldigheter. En skyldighet är att erbjuda sjukvård, erbjuda skola för barn. Det är ingen välgörenhet utan en skyldighet enligt konventionen om barnets rättigheter.
Mycket av REVA handlar om polisen och polisens agerande vid id- kontroller men fler myndigheter är inblandade Migrationsverket som på ackord arbetar med ärenden snabbt och effektivt och utan rättssäkerhet.
 Att inte kunnat göra en polisanmälan i sitt hemland anses som konstigt och då behandlas den asylsökande som mindre trovärdig. Att inte orka berätta hela sin historia den dag man ansöker om asyl att inte helt kunna hålla sig i kronologisk ordning för de händelser man utsatts för gör att den asylsökande blir misstänkliggjord.
Ett känt fall om en kristen konvertit är synnerligen allvarligt där Migrationsverket ifrågasätter uppriktigheten i den kristna tron. Flera HBT - personer har på samma sätt ifrågasatts; att de inte är tillräckligt mycket homosexuella eller leva ut sin homosexualitet i sitt hemland och då skulle det inte vara farligt att återvända menar migrationsverket. En kvinna som skrivit en dikt fick höra att hon själv försatt sig i fara eftersom dikten handlade om hennes älskarinna.
 Asylrätten handlar inte enbart om att få sitt fall prövat utan även hur asylprocessen ska gå till. Nu har handläggaren och handläggarens intryck stort inflytande på processen och om handläggaren tror på klienten. Källor som landinformation används men även  grannar till den asylsökande, tidningars uppslag  eller rena indicier. Ett pass som upphittats som liknar någon kan användas som ett bevis att den asylsökande inte är den den utger sig för att vara.
Barn ska också utvisas och Sverige har fått pengar från EU för att även dessa "volymer" ska ökas. Deras, barnens asylskäl beaktas ytterst sällan. De behandlas som bihang och inte som individer och deras egna individuella behov blir inte belysta.
 Fortfarande har alla barn inte rätt till hälso - och sjukvård utan nuvarande lag handlar enbart om barn vars föräldrar sökt asyl. Lagen kommer ändras i år och även innefatta dessa barn . Sjukvård är en rättighet inte någon välgörenhet.
Barn kan få beslut om avvisning, vid tre månaders ålder ensam till Bagdad. Logiskt nej, men enligt migrationsverket så är det logiskt om modern saknar medborgarskap och pappan råkar vara  Irakisk medborgare men inte nödvändigtvis ens bo i landet.Oavsett anknytning, så länge det handlar om utvisning så är det svammel om den viktiga faders kontakten. Det är dock inte så åt andra hållet om barnet söker på ankytning till sin biologiska pappa som bor i Sverige och som har svenskt medborgarskap. Barn kan separeras från sina föräldrar och barn hålls i förvar i Flen och Kållered. Det är just det här som ska öka barn som på olika sätt enligt alla kryphål man kan hitta, ska ryckas upp ur sin tillvaro och utvisas. Barnets egna rättigheter tas inte ens upp i processen behov av trygghet, kontinuitet rätt till liv och hälsa. Det är deras rättigheter och vi ger inte rättigheter för att vi är snälla utan det är en skyldighet.

Helt plötsligt en dag står polis i lägenheten de sätter handfängsel på mamma och pappa de hör föräldrarna skrika gråta sparka om kring sig då får de även fotfängsel, föräldrar och barn separeras för en stund för barnet är det länge. Hur ser det här ut med en fyra och åtta årings ögon , hur kan de förstå vad som händer och hur kan de leva med det? Man kan nog aldrig förstå säger sossen i panelen det är ju svårt. Det svåra att förstå, kanske till och med en distansering, kanske genom att prata volymer eller som Beatrice Ask sade att "det börjar bli så trångt så det är viktigt att öka utflödet" som om det handlade om sopsortering. Det blir den banala och alldeles vardagliga ondskan att med språkets hjälp göra detta mindre känslosamt  Det är det som blir REVA och en pinne i statistiken.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar