
En kollega till mig sätter nycklarna i låset för att köra till jobbet , förmår inte att få nyckeln till låset, orkar inte vill inte men gör det ändå. Kräks efter jobbet. Svär i omklädningsrummet jag skulle aldrig kommit hit lovar sig själv att sluta. Så kommer telefonsamtalet du måste jobba i natt.
Det är inte krig ingen olycka har hänt egentligen ingenting. Ledningen hittar på ord stabsläge som ett nytt modernt ord. som vi som politiker i en politisktstyrd organisation är skyldiga till. Vi avkräver människor att tänja på gränser att förneka varje ledig stund. Fortfarande det är inte krig vi har ingen armé. Vi fattar beslut om de som vårdar om och om igen utan att egentligen lyssna på hon som svär i omklädningsrummet. Patienten med utslaget immunförsvar som delar rum med någon som har svininfluensa och försvarar oss med att i krig och kärlek är allt tillåtet. Det är det inte.
Vill jag våga se min kollega i ögonen igen så vägrar jag sätta mig på tåget med sparbeting. Jag vägrar ersätta kompetenta sjuksköterskor med andra , vägrar att ta nedvärdera arbetet som undersköterskor gör. Jag vägrar påstå att akutens personal har fel kompetens och att det är anledningen till att det inte fungerar. Jag vägrar befatta mig med militära ord och kommandon.
Olof Palme sade att politik är att vilja så upp till bevis nu vi som ville så jävla mycket om vi inte villförbättra för undersköterskan som torkar tårar som ger sitt yttersta för att slutet ska bli vackert för anhöriga som sitter i ett slitet rum på Sahlgrenska.
En kollega tar sömntabletter för att kunna slumra mellan passen för att orka,en annan kör av vägen en tidig februarimorgon utmattad, en tredje kräks efter ett dubbelpass. Jag kan bara tala för mig själv men politik är att vilja låter klingar illa i korridorerna som ekar. Och om vi är skyldiga så låt oss sluta använda ord som stabsläge, som vi ändå inte förstår. Om vipåstår att vi vill,(mer än bara valfläsk) så tala om det för hon som somnade vid ratten eller han som kräktes.