lördag 7 september 2013

Mot sedvanerätten

Jag skapar ett inlägg om den brutalitet som gränspolisen använder och deras förakt mot internationell lag . Historien om en grupp som sekteriskt arbetar utan kunskap om sedvanerätten .
Hennes bruna ögon och armarna med alla ärr efter cigaretter, knivar och ett obegripligt våld. Hennes handslag och minuterna efter skär hon sig i vitala delar och blodet rinner. Hon skulle skickas
Stefan läger sig på en bil och färdas på bilen men inte på förar plats. Han, Stefan tillåter inte att en människa skall mot döden. Pojken med stjärnor på halsen som inte ens vet om han överlever resan på motorhuven
 En liten pojke ligger på intensiven en skärm talar om att hjärtat inte mår bra, och har aldrig gjort. Nu ligger han där och Kerstin står där och vet att det inte kommer gå bra. Mamma och pappa är i Kållered  och de får inte hålla den magra handen. Därför gör Kerstin det.
 När kvinnan med de mörka ögonen förhörs så kallas ingen tolk ett brott mot deklarationen av de mänskliga rättigheterna och brott mot minst två kärnkonventioner. Den pojken som dör utan mamma och pappa omfattas av konventionen om barnets rättigheter. Stefan som fortfarande inte kallats till förhör  omfattas av  inte mindre av tre konventioner. och tilläggs protokoll. Som Sverige förbundit sig  sig att implentera i lag och rättigheter. Traktat handlar mer om rättigheter fastslagna i rättstvister men sedvanerätten handlar om rättigheter som alltid är. Vi har en myndighet utanför ¨vårt rättsystem som också agerarsekteristiskt och inte heller tar hänsyn till internationell rätt.

måndag 19 augusti 2013

Systerskap mot det högerextrema våldet!

I helgen blev en gravid kvinna misshandlad av en man på grund av att bar slöja. Det var provocerande enligt mannen. En kvinna på Ikea blev också attackerad av samma skäl hon bar slöja. Det här är två exempel på högerextremt våld. Det är rasismens sanna och råa anlete som avspeglas i dessa gärningar. Flera grupperingar som sprider antimuslimsk propaganda anser nämligen att de gör de på grund av kvinnoförtrycket. Ursäkta mig men mäns våld mot kvinnor är väl kvinnoförtryck om något. Logiken i deras resonemang om kvinnors rättigheter klingar falskt .
 Samtidigt som publicistklubben tyckte att det viktigaste är att ta debatten om invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet.. som i våras utifrån problem, som en åsiktsfrihets fråga , Som om det inte pågår en ständig debatt, som tar allt förr stor plats medialt. Det är dock ytterst sällan som kvinnor med hijab får uttala sig själva om sitt liv vilka drömmar de har och hur deras liv ser ut. Det händer inte .
 Det får inte plats i media. Bilden som målas upp i rasistiska  grupperingar är förvrängd. Den är i vissa fall rena fantasier. Det är inte åsiktsfrihet utan hets mot folkgrupp .
Hur kommer det sig att kvinnor med slöja blir misshandlade av individer som står nära dessa högerextrema värderingar? De inbillar sig att de är krigare i en armé och att de för sin sak får gå över vissa gränser för att vinna kriget. English defense League och den svenska efterföljaren Swedish defence league värvar fotbollshuliganer som stridssoldater. De utrycker sig med krigiska termer och lever i föreställningen om att det är ett fullskaligt krig. Aktiviteten i dessa högerextrema grupper har ökat så även våldet och det förtryck den här gruppen vita män utövar.
Idag bär många kvinnor hijab ett systerskap mot det råa högerextremistiska våldet. Om du vill vara med i kampen bär hijab du också!

söndag 21 juli 2013

Göm inte mitt skrik i min grav

I Norden är 98 människor döda , fler skadade och en okänd grupp som får sitt liv förminskat. De som dödat är höger extremistiska grupper. De som skrämmer och hotar är höger extremister. Marte Michelet skrev i sin krönika några sista ord från Jobs bok ? " Göm inte mitt skrik i min grav"


Glöm aldrig historien kring varje människa som dog. Glöm aldrig varför. En pojke hette John Hron . Han blev symbol för det våldsamma höger rasistiska våldet på 90 -talet . Han som blev fullständigt söndertrasad. Glöm aldrig någon av dem som dog på Utöya. De bär alla en historia som aldrig blev klar många liksom John var barn.
Imorgon så lägger vi Nordens alla 98 rosor vid havet .
Göm inte deras skrikvid deras grav. 

torsdag 18 juli 2013

Det hände mig

Så hände det mig. Den där fruktansvärda lördagen när jag fick hot mot mig som person. Under veckan även hot mot det nätverk där jag deltar. Ett nätverk mot rasism.
De vill skrämma till tystnad i första hand . Det får inte bli så även om jag håller en lägre profil så kommer andra röster höjas.

Vi vill inte ha ett fascistiskt samhälle där grupper marginaliseras , får sina rättigheter förminskade till den gräns där de inte har några.  Vi såg det i Rwanda , i Srebrenica , Babi Jar, i Sobibor. Vi måste våga tala om de yttersta konsekvenserna av ett fascistiskt samhälle. Det är askan av människor i röken från koncentrationslägren , Rwanda Srebrenica.Det måste vi våga tala om.
Jag liksom Åsa, Mona ,Marte Christina, Gudrun  och många fler kvinnor får hot från gruppen högerextrema. De står ibland utanför huset i trappuppgången.
Vi måste våga prata om det . Om att vi vägrar ett samhälle där grupper marginaliseras till den gräns där jag inte har några rättigheter. Där  du inte vet om du  får finnas eller ens får prata..


fredag 12 juli 2013

Tystnad är inget alternativ

Tystnad är inget alternativ och har egentligen aldrig varit det. På söndag kommer jag och typ 1500 säga nej till ett fascistiskt och odemokratiskt samhälle. Det samhälle som  Swedish Defense league förordar är inte demokratiskt och i det samhället har alla inte lika rättigheter. De vill förbjuda muslimer att vara muslimer, det räcker inte. I ett sådant samhälle där vissa förbjuds , kan alla förbjudas kanske inte på samma gång . Det är farligt när grupp efter grupp marginaliseras. Är det inte du, så kanske det blir jag.
Vilken människa kommer de att ge sig på nästa gång. Om du med är människa om du tror på en annan människosyn än vad SDL  förespråkar så står du på vår sida. Tystnad är inte längre något alternativ och har egentligen aldrig varit det.

onsdag 5 juni 2013

Klass spelar roll

Nej ,jag är inte fattig arbetarklass flicka. Båda mina föräldrar är akademiker kända professorer i de kretsar där de umgåtts. Min pappa var arbetarklass och uppfostrade inte oss som något annat och jag har inte alltid varit ledsen för det för det lärde mig något viktigt.
Jag vet inte vilka bestick som jag ska använda vid fina middager jag måste koncentrera mig för att göra det. Jag kan inte föra mig på fina middagar och småprata utan jag måste alltid koncentrera mig.
Mina barn är arbetarklass och får veta det varje dag. Fattiglapp är konceptet och jag fick ett brev hem till mig där det stod att jag faktiskt var arbetare.
Stolt nej, därför att jag vet att mina barn gjort en klassresa tillbaka till en tid då skolan smutskastar fattiga. Enligt principen om relativ fattigdom,kanske? Hur klassas man som fattiglapp? Hur svarar man på klasskompisars lappar med ordet du är en fattiglapp? Hela väskan full av lappar...
Det gör så ont att man inte vågar prata , inte förrän mamma öppnar väskan och ser alla lappar. Vem kommer alla dessa åsikter ifrån? Kanske de som vägrar låta regnbågsflaggan vaja över skolan. Kanske från dem som vägrar låta sitt barn gå i en klass med annan hudfärg.
 Idag är jag ledsen för hur mina barn behandlas aldrig då, men nu.
Mina barn kan nog inte heller föra sig på fina middagar. De kan dock säga nej till diskriminering utifrån ras kön religion och funktionshinder.
Jag förstår inte akademiker , förstår inte hur man ska föra sig. För min del var farmors kök tryggast som arbetarmamma där var jag normal. Väldigt få vet att jag gjort en klassresa fram och tillbaka från farmors kök att mina barn kallas fattiglapp för att vi är arbetare.Att jag snor runt på varenda jävla sätt det går för att betala partiskatt.När ni pratar om arbetare så är min första fråga, vad vet du om det? Vad vet du om att inte kunna bete dig riktigt? Vad vet du om att sitta gråtande med socialarbetare? Vad  vet du om det? När ni tågar i era led så har ni haft vita dukar på borden, fina glas och tallrikar, som mina barn aldrig kan få.  Klass spelar roll när vi tågar i leden  ni är av annan klass och kan bete er på annat sätt.
Jag och mina ungar går där av ett helt annat incitament.Vi klarar oss inte annars. Och vi firar första maj på det sättet. Vi klarar kanske inte året med lön och insamlade medel.


fredag 24 maj 2013

Där klass spelar roll

I Husby brinner det och jag funderar på nyanser i debatten. En folkpartist och riksdagsledamot säger att det handlar om unga män utanför systemen de är inte med i A-kassan och inte med i försäkringskassan. Jo, det krävs inkomst för att vara med i systemet egentligen det krävs att man har arbetat för att ha en SGI sjukgrundande inkomst. Om man som 45 % i området är arbetslös och aldrig haft ett arbete så har man ingen likaså har man ingen A-kassa. Folkpartisten anser vidare att de har för mycket fritid. Som om det var självvalt ....Personer, individer har inte valt arbetslöshet. Denna ofrivilliga fritid för med sig fattigdom. Det har ingen valt.

 Och frågan kommer upp varför kastar de sten till och med på sina hjälpare brandmän och ambulanspersonal. Den som inte har något att förlora och då handlar det verkligen om att inte ha något att förlora , inget arbete , inga pengar inte en enda  gnutta anständighet. Du äger egentligen något och har aldrig någonsin haft möjlighet att äga något som varit värt något. Det handlar om extrem misär som egentligen inte går att begripa och att inte vara värd något.

Det är inte första gången polisen skriker hora, apa, negerjävel till invånarna i området och de allra flesta gångerna anser man att det är så det är. Det är sådan jag är ,eller vi är. En dag så tar tålamodet slutmed alla diskriminering slut. Det bara tar slut och kanske är det som hela upploppet handlar om.
 En dag tar det slut så som hoppet gjorde för länge sedan.
Att nyanserat sitta och diskutera ett hopp som inte längre finns är svårt. Pantrarna försöker igen och igen men för döva öron.
Så kommer de som diskuterar föräldraansvar som om föräldrarna i Husby inte kan ta ansvar för sina barn.
Jag stod på Vasaplatsen i Göteborg under toppmötet i en kravall . Inte någon har frågat mina föräldrar hur jag uppfostrats. Det samma gäller den unge man som blev skjuten i ryggen under kvällen. Hans föräldrar blev inte heller anklagade. De är akademiker precis som mina föräldrar och kanske är det svaret på frågan.
Vilket betyder att vi lever i ett samhälle där klass spelar roll .